Norsen firar 150-årsjubiuleum med historik
Det avgörande för framtiden är att den svenskspråkiga undervisningen inte flyttar från skolhuset, säger professor Henrik Meinander om Norsens nya existens som enbart högstadium. Han ser inget stort drama i att gymnasiet flyttar till Tölötorg.
Svenska normallyceum i Helsingfors, mer känd som Norsen, fyller 150 år och firar bland annat med en ny historik, Lysande exempel som skrivits av en av skolans egna adepter, professorn i historia vid Helsingfors universitet, Henrik Meinander. Meinander gick i Norsen när lyceet upplevde en omstörtande epok då grundskolan infördes på 1970-talet. Det ledde till att Norsen förlorade dels sin status som lärarutbildande inrättning, dels sin existens som pojkskola. I stället blev Norsen samskola med flickor i skolhuset som följd.
På höstterminen 2015 står Norsen åter inför en genomgripande förändring i och med att innerstadens två högstadier respektive två gymnasier slås samman till två separata enheter. Gymnasiet ska fungera i Lönkans hus vid Tölötorg medan högstadiet ska verka vid Unionsgatan 2, alltså i Norsen. Forna Norsenelever har haft svårt att acceptera att gymnasiet inte bara lämnar skolbyggnaden utan av allt att döma dessutom byter namn till Tölö gymnasium, utan den minsta anknytning till Normallyceum.
– Men det är inte så farligt. I Norsen uppstår i stället ett stort högstadium som kan bygga upp sin verksamhet på långa traditioner och främja en stark känsla av kontinuitet. Minst lika väsentligt är att skolhuset förblir svenskspråkigt, säger Meinander och understryker ytterligare att det nya högstadiets upptagningsområde får bredd och variation.
– Det betyder att elevunderlaget åter representerar olika samhällsklasser och olika stadsdelar. Från min tid i skolan minns jag särskilt med värme känslan av att gå i en medborgarskola med en mångfald i alla kategorier, säger Meinander och påminner att ingenting säger att det sista kapitlet i skolans historia skrivs nu heller.
Varken praktelev eller slarver
Meinander vill inte beskriva sig som ett lysande exempel på Norsens anrika elevhistoria utan menar att han varken utmärkte sig som en särskilt duktig elev eller som en slarver som aldrig gjorde sina läxor.
– Praktiskt taget alla manliga med- lemmar i min familj har gått i Norsen och det var självklart att jag skulle följa dem i fotspåren. Min far tog ändå det radikala beslutet att jag inte skulle gå den klassiska linjen och läsa latin. Jag skulle fostras till en modern man och inte ägna mig åt humaniora, fast riktigt så blev det ju inte.
Hans favoritämne i skolan var för övrigt inte historia utan teckning, religion och gymnastik.
Till Meinanders egna tidiga minnen från skolan hör när han som ny elev tog bussen från hemmet i Brändö och steg av vid Runebergsstatyn för att promenera till Unionsgatan.
– För en elvaåring som växte upp i östra Helsingfors var innerstaden inte helt bekant och jag promenerade raskt upp för Kaserngatan och upptäckte till min fasa och förtvivlan att dörren var låst och jag kom inte in i skolhuset. Jag hade gått till nuvarande Arkitekturmuseet, som påminner om Norsens hus.
10 000 har gått i Norsen
Verket Lysande exempel, vars titel hänför sig till skolans devis Lysan- de exempel förpliktar oss, är i första hand riktat till nuvarande och tidigare elever och lärare men är intressant och läsvärt för vem som helst med känsla för helsingforsisk historia, och givetvis skolhistoria.
Svenska normallyceum grundades av J.V. Snellman och hade 73 elever och tre lärare i starten den 1 september 1864 i Sederholmska huset. Skolan hann verka på flera andra adresser innan det nuvarande skolhuset färdigställdes 1880.
– Med lite god vilja kan man spåra skolans historia till Borgå och slutet av 1400-talet.
Meinander skildrar i Lysande exempel ingående både avgörande epoker som krigsår och skolslakter, språkstridigheterna i slutet av 1800-talet och politiseringen på 1960-talet. Han utgår från tre helheter, institution och kontext, plikt och uppgift, vardag och fest och lyckas väva in personligheter och original till en levande helhet som väcker intresse.
Givetvis bidrar ett visst mått av namedropping till en hög skvallerfaktor i Norsens historia. Stentrapporna i Norsen har slitits av författare och skribenter som Willy Kyrklund, Benedict Zilliacus, Christer Kihlman, Bo Carpelan och Jörn Donner, akademiker som Georg Henrik von Wright, universitetsrektor Thomas Wilhelmsson och Nobelpristagaren Ragnar Granit och officerare som Hans Österman, Adolf Ehrnrooth och Gustaf Hägglund.
”Från min tid i skolan minns jag särskilt med värme känslan av att gå i en medborgarskola med en mångfald i alla kategorier.” HENRIK MEINANDER professor
Mest klickar på Google ger antagligen ändå en av den yngre generationens norsar, Linus Torvalds, som säger i en intervju i HBL i samband med att han valdes till Årets Nors 2011, att han har ”nästan enbart positiva minnen från skoltiden”. Torvalds beskriver sig som något av en nörd som tidigt absorberades av matematik och programmering av dataprogram. Trots det fick han en gång stipendium i gymnastik, något som roade hans klasskamrater oerhört. ”Men jag var rätt bra på traditionell gymnastik, klättrade i rep, gjorde volter och hade mig på barr”, menar Torvalds ändå i intervjun som gjordes per e-post. Torvalds är en av tusentals elever som gått i Svenska normallyceum.
– Jag har inga exakta siffror men kan med fog anta att omkring 10 000 helsingforsare har gått i skolan, säger Meinander. Verket Lysande exempel finns åtminstone att få på Akademiska bokhandeln, och hos kundtjänsten på HBL.