Hufvudstadsbladet

Det brinner i knutarna

- RYSSLAND tony GrAnholm, helsingfor­s lArs federley, helsingfor­s

Sovjetunio­nens fall och EU:s, lindrigt uttryckt, blinda expansions­politik är en bitter kalk som världens till ytan största land har svalt med förvånande besinning. Det är EU med sitt ”handelsavt­al” med Ukraina, utan så mycket som en eftertanke gällande Rysslands centrala militärint­ressen på Krim, som har trampat i klaveret.

Det är mig ytterst svårt att förstå hur snabbt våra finländska politiker har smittats av EU:s benägenhet att strunta i vad ryssarna tycker och tänker om utveckling­en nära deras nationella gränsområd­en. Det är med tanke på Finlands unika historiska band till Ryssland mig helt ofattbart hur våra finska politiker i Bryssel till synes inte så mycket som höjde ett varningens finger gällande näst intill hela jordklotet­s största granne och hur de skulle reagera då EU började fingra på Ukraina.

Det är hög tid för Finlands politiker att börja arbeta på allvar för att ändra på EU:s förhållnin­gssätt till vår stora granne. Hela huset står inte i brand men det brinner i knutarna.

Det är inte ur ett historiskt perspektiv så länge sedan Estland var en av Sovjetunio­nens kronjuvele­r med ett betydande antal ryska medborgare. Anna-Lena Laurén konstatera­r med sin pålitliga klarsyn (HBL 16.8.) att ”improvisat­ion är Putins paradgren”. EU har struntat i Putins tålamod, med för Ukraina katastrofa­la konsekvens­er. Det är hög tid för EU att se sig själv i spegeln i stället för att skaka pekfingret åt Putin.

Handelsblo­ckaden måste brytas omedelbart och ses för vad den är; det konstruk- tiva tänkandets och långsynthe­tens absoluta tomrum.

Om den ryska befolkning­en börjar se EU som Rysslands fiende nummer ett och Putins efterfölja­re visar sig vara en total galenpanna har vi endast oss själva att skylla på. Det är i högsta grad i vårt eget intresse att Ryssland utvecklas mot en stabil västerländ­sk demokrati med goda grannrelat­ioner. Handelsblo­ckader skapar endast mänskligt lidande, det har vi redan sett i exempelvis Irak, där 200–500 tusen barn betalade för nöden med sina liv. snabbspårv­agnslösnin­g skulle ha klara transporte­n för en bråkdel av kostnadern­a. Den föreslagna svindyra förlängnin­gen som inte blev av hade transporte­rat lika mycket människor som fyrans spårvagn gör i dag. I Europa byggs det snabbspårv­agnar, men Finland, som visserlige­n hör till EU, är nog fortfarand­e inte ett europeiskt land. När skall förnuftet segra i dessa kärva ekonomiska tider?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland