”Jag kanske inte är domarfavoriten”
Efter den segerrika matchen mot Ukraina står Gerald Lee junior stadigt med fötterna på jorden. En match i taget utan tanke på ett slutspel i Barcelona gäller för honom och hans lagkompisar.
Måndag var en välbehövlig vilodag för Finlands basketherrar. På programmet stod ett lätt träningspass med gym och simning utöver normala övningar på basketplan. Dagen efter den bejublade segern över Ukraina var blicken riktad framåt mot kvällens match då Dominikanska republiken står för motståndet. Ett obekant lag Finland aldrig mött.
– Det är inte mycket jag vet om laget och deras spelstil. Deras taktik går vi igenom på matchdagen. Några av deras matcher har vi följt med på teve. De spelar en snabb basket lite som USA, säger Gerald Lee junior.
”Mycket brottande”
Andra generationens spelare, född och uppvuxen i Nystad, har spelat två VM-matcher, som varit totalt olika. I den första matchen blev det inte mycket speltid när Lee i snabb takt drog på sig tre fouls och satt bänkad.
– De var underliga domslut. I den andra matchen gick det bättre. Det är mycket brottande under korgen. Jag är lite förvånad över domarlinjen. Det råder en stor oklarhet vad som är tillåtet på plan. Det kan ju hända att jag inte är domarnas favorit.
Stämningen i laget är på topp och det är inte så underligt när Finland backas upp av en så stor supporterskara. Lee junior blir lyrisk när supportrarnas betydelse kommer på tal.
– Det är helt otroligt vilket liv i luckan som supportrarna håller. Jag fick kalla kårar på supporterträffen efter Ukrainamatchen. Det var helt sanslöst. Hoppas bara de orka stödja oss också i fortsättningen.
Optimistiska tongångar
I och med segern över Ukraina är de mest optimistiska vänner av finländsk basket redan på väg att boka biljetter till fortsatta matcher i Barcelona. Lee junior vill inte i det här skedet höra några spekulationer om ett önskemotstånd i slutspelets första omgång.
– Vi tar en match i taget och grubblar kring det. Först gäller det att slå Dominikanska republiken. Vi har egentligen aldrig funderat över matcher långt i framtiden.
Den stora frågan är vad som hände efter att slutsignalen gick mot USA tills det var dags för match mot Ukraina. Hur lyckades landslaget ladda om mentalt efter en brakförlust på en ganska så kort tid?
– USA-matchen var ett genrep för oss i VM. Vi förstod att det skulle bli mycket svårt att slå dem. USA har inte förlorat en match på många år. Vi visste att Ukraina är ett helt annat lag än USA. Det var bara att nolla matchen snabbt och gå vidare. Det lyckades vi bra med.
Lee junior beskriver tempot i VMmatcherna som betydligt högre än vad han är van med i den rumänska ligan där han till vardags spelar för CSU Asesoft Ploieti.
– Det är ett fysiskt betydligt hårdare spel i VM. Under korgen måste man vara beredd att ta mycket mer stryk. De är betydligt mer storväxta spelare. I Euroligan är spelet rätt likt det i VM.
”Många som pustade”
I Ukrainamatchen drog Lee junior ett stort lass tillsammans med de fyra andra spelarna i öppningsfemman.
– Det var tungt. Också med mindre speltid är det tungt att spela. Mot slutet var det nog många som pustade.
Tre matcher på tre dagar betyder obönhörligen en större spelarrotation och då måste också avbytare stiga fram.
– Det är helt upp till ”Hencka”, men det är klart att matchtempot är högt. Jag minns att jag var ganska slut efter den tredje matchen i fjol. Den här dagen kom väl till pass med vila och lätt träning, säger Lee Junior.