Ideologisk kamp med statsbudgeten

Regeringen presenterade budgeten för 2015 i torsdags. Vi lever i ekonomiskt svåra tider: arbetslösheten växer och exporten drar inte. Riksdagsvalet närmar sig och de politiska skiljelinjerna mellan partierna har kommit fram. Högern prioriterar nedskärningar och en minskning av den offentliga sektorn. Samtidigt betonar Socialdemokraterna investeringar och förbättringar av låginkomsttagarnas köpkraft.

Finansminister Antti Rinne (SDP) föreslog i början av augusti ett pensionsavdrag för pensionärer med låga eller medelstora inkomster samt en höjning av garantipensionen med tio euro. Dessa åtgärder, tillsammans med barnavdraget, är rättvisa satsningar som ökar den inhemska köpkraften. Samlingspartiet och Svenska folkpartiet stödde inte alls dessa förslag.

Samlingspartiet och SFP krävde att pensionärerna inte skulle få lindringar i denna budget. Höjningen av garantipensionen passade inte för någon annan i regeringen. Som tur är fick SDP i genom pensionsavdraget. Nu kommer pensionärer med låga och medelstora inkomster att ha hundra euro mera pengar i plånboken.

Samlingspartiet krävde stora nedskärningar i barnbidraget på våren. De andra regeringspartierna ville göra nedskärningen rimligare. SDP kom fram med idén att beskatta barnbidraget progressivt. I SDP:s modell skulle låginkomsttagarnas barnbidrag ha blivit oförändrat eller till och med ökat.

Alla andra regeringspartier motsatte sig en beskattning av barnbidraget. De stödde alla en jämn nedskärning för alla. Barnbidraget skars ned med åtta euro i månaden. För höginkomsttagare är barnbidraget en trevlig tilläggsinkomst som kan sparas eller ges till barnet som fickpengar. Däremot är situationen en annan för låginkomsttagarna. Hela barnbidraget används till bar- nets grundläggande utgifter.

Regeringen beslöt att ta i bruk Rinnes förslag om ett barnavdrag för låg- och medelinkomsttagare. Barnavdraget berör likvärdigt båda föräldrarna. Ensamförsörjare får avdraget dubbelt upp. Med denna åtgärd stöder man barnfamiljers vardag.

Årligen faller tusentals 15–16-åringar av utbildningssystemet. SDP har krävt att läroplikten förlängas så att alla unga kommer vidare på sin utbildningsstig. Regeringen har många gånger beslutat att förlänga läropliktsåldern. Enligt Undervisningsministeriet skulle kostnaden vara 15 miljoner euro för ett års förlängning av läroplikten.

Det överenskomna beslutet revs upp då Samlingspartiet endast skulle ha gått med på en begränsad förlängning av läroplikten. En modell var att endast en del av åldersgruppen skulle fortsätta studierna på grund av läroplikten. Det skulle ha varit negativt stämplande och diskriminerande – emot ungas intressen. I stället budgeterades 50 miljoner euro till bland annat till att hindra att unga slås ut, till att minska storleken på klasserna och till specialskolgångsbiträden. Att Undervisningsministeriet fick 35 miljoner euro i tilläggsfinansiering visar att pengar finns då det finns ideologisk vilja.

Nu har ytterligare medel riktats till samma åtgärder som vi har haft i bruk de senaste 20 åren. Åtgärder som inte är tillräckliga. Samtidigt motsatte sig högern metoden som i internationella forskningar har visats vara ett bra och fungerande sätt att stöda unga att fortsätta på sin utbildningsstig. SDP:s mål är fortfarande att förlänga läroplikten så att den täcker utbildningen på andra stadiet i sin helhet. På detta vis kan vi försäkra oss om att unga inte slås ut från arbetsmarknaden, innan de ens kommit in på den.