Dirty Dancing – sensuell och grotesk
DANS/PERFORMANCE Dirty dancing
Regi och koncept: Anni Klein, Jaakko Partanen. Dramaturgi och koreografi: Arbetsgruppen. Ljud: Heidi Soidinsalo. Ljus och scenografi: Samuli Laine. Dräkter: Sanna Levo. På scenen: Hanna Ahti, Wilhelm Grotenfelt, Samuli Laine, Aksinja Lommi, Heidi Soidinsalo. Premiär på Zodiak i Kabelfabriken 24.10.
Föreställningen Dirty dancing är utan tvekan ett barn av sin tid. Bakom verket står regissören Anni Klein och koreografen Jaakko Partanen som båda gjort sig kända för en samtida, trendig stil. Ensemblen bestående av Hanna Ahti, Wilhelm Grotenfelt, Samuli Laine och Aksinja Lommi är klädda i fulsnygga rejvinspirerade kläder och ser ut som om de promenerat rakt ur en katalog för något svenskt klädmärke i stil med Weekday.
Titeln är tagen ur 80-talsfilmen Dirty dancing som utspelar sig på 60-talet, i en tid då mambodansens omfamningar representerar det mest förbjudna. Vad är smutsigt i dag? frågar sig arbetsgruppen i programbladet. Svaret tycks vara burlesk, dansare som kletar in sig i memma och simulerar manlig orgasm med hjälp av ketchupburkar fyllda med färg.
Just den tematiska analysen är föreställningens svaga sida. Matlekarna och porrvurmandet känns mest som effektsökande, och som en rätt ytlig tolkning av temat.
Men visst finns det en hel del som är snyggt, roligt och fantasifullt i föreställningen. Heidi Soidinsalos läckra elektroniska tolkningar av poplåtar får rummet att vibrera. Mäktig är scenen där kvartetten glider över golvet som dränkts i såpa, med sina halvnakna kroppar utsträckta i lustiga, pompösa poser. De vidunderliga kvinnogestalter som Hanna Ahti och Aksinja Lommi odlar på scenen är spännande och kunde ha fått ännu mer plats.
Koreografin är på samma gång sensuell och grotesk, och påminner starkt om Jaakko Partanens verk Dig my jockey från 2013. Överlag är de stunder som verkligen är koreograferade mer njutningsfulla än de där ensemblen bara liksom hänger på scenen.
Föreställningen glimmar till vid flera tillfällen, men hade tveklöst vunnit på ett stramare, mer fokuserat grepp.
”Vad är smutsigt i dag? frågar sig arbetsgruppen i programbladet. Svaret tycks vara burlesk, dansare som kletar in sig i memma och simulerar manlig orgasm med hjälp av ketchupburkar fyllda med färg. ”