Intensiv debatt om tidningar
Över 400 personer har skrivit under ett öppet brev till Konstsamfundets styrelse, som i dag svarar på kritiken. Också Ole Norrback ger sig in i debatten.
Kritiken mot Konstsamfundets ledning för omstruktureringen av tidningarna blir allt mer obegriplig. Problemet är ju inte att den görs, utan att den görs alltför många år för sent. En konservativ journalistkår tror tydligen att bara man ingenting gör, så blir allt bra. Man behöver inte vara expert på massmedier för att inse att den åsikten är fel. En folkskollärarexamen från mitten av 1960-talet räcker.
Man behöver inte heller vara expert på massmedier för att inse att dagarna är räknade för dagstidningen i papper. Redan nu kan den som vill prassla med papperstidningen vid morgonkaffet trycka sin egen med hjälp av en hemmaprinter, vars pris är mycket lägre än en årsprenumeration på Hbl. Tryckning och distribution står nu för långt över hälften av kostnaderna i tidningshusen. Utan de kostnaderna kan man hålla en mycket större redaktion, om man vågar byta strategi. Då kan man också sänka priset på nätversionen, i stället för att som nu låta nätprenumeranterna subventionera papperstidningen.
Radikala fel begicks när dataåldern kom. Det första var att ställa hela tidningen gratis till förfogande över nätet. Klart att läsarna reagerar när de måste börja betala. Samtidigt blev så mycket mera information tillgänglig gratis över nätet, vilken ofta var bättre än den tidningarna presterade.
Det andra skedde när vem som helst fick skriva vad som helst anonymt på tidningarnas hemsidor. Det var ett ovanligt effektivt sätt att stimulera den förråande vulgärdebatten, som skadade tilltron till etiken i journalistiken. Journalistkåren sålde sin själ – för övrigt inte enda gången – när den trodde att man kunde hålla läsarna med vulgärdebattens hjälp.
Det tredje felet är tyvärr av mera bestående art. Genom att prioritera det spektakulära, sensationerna och konflikterna på saklighetens bekostnad, har förtroendet skadats. Varför betala för tidningarnas sensationer, när så mycket saftigare finns på nätet helt gratis. Hur skulle det vara med lite mera kvalitetsjournalistik! Har man yrkes- kunskap kan också svåra saker göras lätt tillgängliga och intressanta.
Det fjärde gäller HBL. Alltför länge levde man i illusionen att vara en rikstidning, utan att vara tillräckligt bra på något enda område. Hade man långt tidigare satsat på att vara en bra svensk tidning för huvudstadsregionen skulle både ekonomin och ställningen som tidning nu vara starkare.
I stället för att gnälla på dem som nu gör de helt nödvändiga förändringarna i syfte att ge oss goda svenska massmedier i framtiden borde vi be de ansvariga att skynda på processen. Det finns nämligen ingen återvändo.