Andras röster
STRESSTEST I ULTRARAPID En tusenhövdad armé av revisorer och experter har arbetat i nästan ett år med översynen av Europas banksystem. Böckerna har öppnats för granskning, lån har synats i sömmarna och olika scenarier undersökts i stresstester.
Trots att räntorna är låga och att hyfsat sunda banker står redo att ge lån sker inte de nya företagssatsningar som skulle ge tillväxt och jobb. Även de offentliga investeringarna ligger på bottennivåer. Euroländernas utgifter för sådant som vägar har fortsatt att sjunka sedan krisen bröt ut.
I första hand är det dock inte bankerna som drabbas av det, så ECB kanske har rätt i att risken för en smäll i finanssektorn har minskat.
Nolltillväxt och nollinflation är däremot en verklig risk. På flera håll i Europa dämpas återigen konjunkturen. Till och med Tyskland har stött på bakslag. Arbetslösheten fortsätter att vara hög.
Under det första skedet av bankoch skuldkrisen agerade EU sent. Först med kniven mot strupen har ländernas ledare kunnat finna kompromisser.
Det är därför både på gott och ont som de kommande årens bekymmer sannolikt blir mindre akuta. Till EU:s viktigaste utmaning hör att hantera risken för en långsam glidning in i permanent lågkonjunktur, deflation och stagnation. DAGENS NYHETER
”Det är tydligt att maktskiftet igen har gjort Sverige till en förebild för finländska socialdemokrater, Sverige togs som exempel i två tunga politiska frågor.” VÄSTRA NYLAND John-Erik Jansén
NORDISKT SAMARBETE ÄR EN MYSIG MORGONSAMLING Nordiska rådets problem är att tanken är god, men viljan svag, trots de vackert klingande försäkringarna om värdet av det nordiska. Ett nordiskt samarbete har många helt naturliga utgångspunkter och fördelar. De nordiska länderna har en liknande samhälls- och välfärdsstruktur, det finns en gemensam grund att stå på (dock i allt mindre grad språklig, den tidigare flitigt använda nordiskan ersätts i allt högre grad av engelskan). (...)
Men när de nordiska samarbetsministrarna, varav (Ålands) Veronica Thörnroos är en, inför Stockholms-sessionen skriver en gemensam debattartikel, så är den, om man ska uttrycka det diplomatiskt, inte floskelfri. Det är den goda nordiska viljan manifesterad i en rad ganska meningslösa viljeyttringar som sällan eller aldrig följs upp med konkret handling.
Det nordiska samarbetet kommer inte att få ett abrupt slut, därtill är det för behagligt och för civiliserat och sysselsätter för många människor. Men det borde gå att få ut mer konkret nytta av en session än att maten i Stockholm är god och att det är mysigt att vara bland vänner. NYA ÅLAND Nina Fellman