En trygg redaktion skapar bra texter
Debatten om journalistiken är överraskande. Konstsamfundets och kapitalets representant Kaj-Gustaf Bergh talar för individens möjligheter att välja själv i det enorma informationsutbud som elektroniken gett. Han stöder medborgarnas rätt att välja bort makthavarnas propaganda och hänvisar där till Ryssland.
Bergh kunde också ha nämnt Kina och Tibet, egentligen också Norden. Han är ute i ett gott ärende. Samtidigt antyder han att journalisterna kanske snart inte behövs. Allt medan Konstsamfundet-tidningarna minskar sin personal. Detta gör Berghs text i Konstsam (finns på nätet) kontroversiell.
God journalistik behövs och litteratörer som Merete Mazzarella och Stig Kankkonen talar för den gode journalisten i den bästa av världar. Det är lätt att hålla med om att det ska finnas tillräckligt med journalister som har tid att kritiskt sätta sig in i det som sker omkring oss så att den vanliga läsaren förstår sitt sammanhang.
En trygg redaktion skapar bra texter. Hufvudstadsbladet, fordom Fadershuset kallad, var en sådan miljö om ock lite – tillåt finlandismen – köckig. Visst vill vi att våra vänner journalisterna har det bra i sin nuvarande miljö. Konstsamfundet får betala för detta.
Men monopol i mediebranschen begränsar läsarens utblick. Det är väl enkelt att tro att journalisten fungerar som den perfekta länken mellan verkligheten och läsaren. Bergh påpekar att journalisterna på en tidning är bundna av tidningens linje. Det intressanta här är att det är Bergh som säger det, inte en utomstående. Han antas egentligen säga att ägaren inte spelar någon roll utan att tidningen gör som den vill på journalistiska grunder.
Vinkling, rubriker, bilder, intervjuobjekt – allt återspeglar en linje eller en norm. Därmed inte sagt att det är bra eller något som den enskilda journalisten strävar efter. I Sverige tog ubåtsjakten ut svängarna rejält och i Finland har Nato getts all upptänklig goodwill. Dålig journalistik eller hus-
”Journalisterna onödiggörs inte i framtiden. De kommer att behövas som hjälpande hand då medborgarna söker efter den goda informa
tionen.”
bondens röst? Eller beror mina exempel bara på min otidsenliga fredskänsla?
Tidspress kan leda till ytlig journalistik i dag. Men frågan är om det var så mycket bättre förr. Från andra världskriget finns det ändå ett lysande exempel på kritisk journalistik: Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning där Torgny Segerstedt konsekvent kritiserade Hitler och Tysklands politik. Då en tidning varit positivt uppkäftig, har det berott mer på chefredaktören/ägaren än på journalistkåren?
Stig Kankkonen citerar journalistreglerna och att journalisterna i första hand är ansvariga för sina läsare. Kankkonen menar att man inom en redaktion vet bäst och därigenom skapar ”ordning och reda i ett informationskaos”. Jag delar inte nödvändigtvis den ordning i informationskaoset som en given chefredaktör tror på. Men det finns förstås flera olikartade redaktioner.
Journalisterna onödiggörs inte i framtiden. De kommer att behövas som hjälpande hand då medborgarna söker efter den goda informationen. Men deras miljö förändras och deras auktoritet blir med rätta ifrågasatt. Hur allt detta ska se ut vet ingen, i synnerhet som det inte bara är frågan om information utan också om identitet och förströelse. Javisst – HBL läser jag inte för den rena informationens skull utan för något mer personligt.
När jag skriver detta lyssnar jag på Rapport i Sveriges tv som talar om ett fullständigt kaos när journalisterna rusar på politikerna på den så kallade budgetpromenaden i Stockholm. Allt detta gör de för min skull!