Ansvaret ligger hos Konstsamfundets styrelse

Vi som i ett öppet brev (läs brevet här till höger) till Konstsamfundets styrelse ställt frågan om styrelsen står bakom sin vd:s, Kaj-Gustaf Berghs, uttalanden väntar fortfarande på svar. Efter att runt 200 personer undertecknat skickades brevet till HBL:s, men chefredaktörens beslut var att det inte skulle publiceras i papperstidningen utan enbart på hbl.fi där också namnlistan lades ut.

Vi beslöt att fortsätta namninsamlingen en dryg vecka till och har nu 430 namn. Namnen strömmade in i påtagligt snabbare takt efter att Konstsamfundets styrelse den 17 oktober skickade ut sitt intetsägande pressmeddelande: här fanns inget svar på vår fråga, inget ställningstagande, inga egna visioner, inte ens ett försök till precisering av vad den kvalitetsjournalistik som Konstsamfundet säger sig stödja enligt styrelsens mening innebär.

Sedan växte irritationen ytterligare när först Bergh i en insändare och sedan Christoffer Taxell i en intervju uppre- pat pressmeddelandets ord -– för Berghs del med det tillägget att han tyckte sig ha blivit otrevligt bemött.

I det här skedet var det tydligen i första hand Konstsamfundets maktfullkomliga vägran att på allvar gå i dialog som fick folk att skriva på. Det fanns också de som skrev på av irritation över att debatten inte var tillgänglig för papperstidningens läsare eftersom det öppna brevet publicerades på nätet. Namnlistan torde annars ha utgjort – och utgör naturligtvis i ännu högre grad nu – en intressant läsning: flera generationer och många olika yrken finns representerade.

Vi hade för övrigt kunnat samla långt flera namn om de hugade hade vetat att man inte behövde vara på Facebook. Många har de senaste dagarna kommit fram till mig och sagt: ”Jag vill absolut vara med men jag har inte haft en aning om hur jag skulle bära mig åt” eller ”Jag skickade mitt namn till HBL”. Med tanke på det gemensamma demokratiska samtalet gäller det för såväl Konstsamfundets ledning som HBL:s att komma ihåg att det långtifrån är alla läsare som rör sig på hbl. fi eller på sociala medier.

Nu senast har Bergh svarat på Stig Kankkonens utomordentliga insändare (HBL 23.10): ”Avsikten med min ledare i Konstsam var att skapa diskussion om framtiden för medierna. Diskussion har det blivit men mest om vad min personliga åsikt är. Till denna del har jag misslyckats i min formulering!”

Det är möjligt att Bergh än en gång misslyckats i sin formulering för det blir oklart om han menar att man har missförstått vad hans personliga åsikt är eller om han menar att hans personliga åsikt är hans ensak. Om det är det förra vore det hög tid att han ordentligt redde ut vad hans åsikt är och om det är det senare har han självklart fel för ledaren har han skrivit i sin egenskap av vd.

Med den maktposition och den fartblindhet Bergh besitter – och den flathet som hittills har präglat styrelsens agerande – är det svårt att inte tro att hans personliga åsikt får styra Konstsamfundets verksamhet. Om Bergh verkligen vill göra journalistik – med hans terminologi ”innehållsproduktion” – till en konsumtionsvara, öppnas skrämmande perspektiv. Eftersom hans avsikt var att skapa diskussion är det under alla omständigheter självklart att ledaren nu publiceras i papperstidningen så att alla HBL:s läsare kan ta ställning.

Och framför allt: just därför att Bergh på ledarplats i Konstsam måste förmodas skriva i Konstsamfundets namn upprepar vi nu den fråga vi ställde i vårt öppna brev. Ansvaret ligger hos styrelsen – hos var och en av styrelsemedlemmarna – och det är i minst lika hög grad moraliskt som ekonomiskt. Det handlar om mycket mer än medielandskapet, det handlar om finlandssvenskarnas framtid: den gemensamma finlandssvenska offentligheten är nämligen ytterst sårbar.