Funkjazz på säkra vingar
Nassaun Fasaani står stadigt förankrad i funkjazztraditionen. Fast bandet använder en hel del elektriska instrument är musiken till sin karaktär snarare organisk än elektrisk, skriver Ole Nerdrum.
Den inhemska funkjazzenkj h har mått väl alltsedan 1970-talet då Eero Koivistoinen och Olli Ahvenlahti agerade vägvisare. Finska funkjaz- zare kan dessutom slå sig för bröstet för att resolut ha undvikit genrens urvattnade farleder som j ju har sugit ned i djupen så många begåvade amerikanska musiker. Med jämna mellanrum upptäcker också nya generationer i vårt land d den genuina funkjazzen och spelar den på ett sätt som matchar tidsandan men ändå med ett stadigt grepp om rötterna.
”Fredriksson serverar för övrigt hela vägen delikata klanger från sin klaviaturuppsättning som säkert behagar vänner av retrosound.”
Nassaun Fasaani, som grundades 2010 av trummisen Toni Porthén och saxofonis
ten Joonatan Rautio, är en viktig länk i landets funkjazztradition. Gruppen satsar på melodiös och svängig musik med en hel del influenser från sina äldre kolleger. Harmonierna och det smittande gunget på debutplattan Return tar vid direkt på inledningsspåret Vaillant, där Joonatan Rautio blåser effektiva teman och solon, och Jussi Fredriksson osar på med Fender Rhodes-löpningar och skojiga staccatostötar. Väldigt old school, men exakt vad låtens stämning rentav kräver.
Fredriksson serverar för övrigt he-
la vägen delikata klanger från sin klaviaturuppsättning som säkert behagar vänner av retrosound. Majiras klaviatur- och saxofonslingor påminner mycket om Weather Reports poppigaste repertoar. Hidden som flyter sofistikerat med akustiskt piano och saxofon kommer in i bilden som en lugnande dialog i den övrigt livliga helheten. Juho Kivivuoris bastanta elbas, tillsammans med Tony Porthéns trummor och Mamba Assefas slagverkssortiment svänger på ett sätt som låter på pricken Nassau och till och med ännu mer exotiskt än så.
Det exotiska löper alltså som en röd tråd genom låtarna. Fast bandet använder en hel del elektriska instrument – inkluderande Rautios Akai EWI-midisaxofon – är musiken till sin karaktär snarare organisk än elektrisk. Return bevisar i alla avseenden hur väl gruppen är insatt i funkjazzens formspråk. De rediga låtarrangemangen gagnar de smittande melodierna som man till och med kan nynna till. Plattan kan gott avnjutas som en lättsmält svängdos utan att ändå förbise de många fina solistiska inslagen.