En helsingforsare i Stockholm
Vilken riktning hade den finlandssvenske tonsättaren och skriftställaren Moses Pergaments (1893–1977) – Simon Parmets bror och Erna Tauros farbror – karriär tagit om han valt att förbli hemstaden Helsingfors trogen i stället för att 1916 slå sig ner i Stockholm och så småningom erhålla svenskt medborgarskap?
Så värst mycket sämre kunde det i alla fall inte ha gått. Sveriges behandling av sina främsta inflyttade förmågor är föga upplyftande läsning ( Eduard Tubin är ett sorgligt fall från senare tid) och även om Pergaments kritikergärning överlag uppskattades var han mer eller mindre marginaliserad som tonsät- t tare. Därtill fick han utstå spott o och spe i form av rasistiska och a antisemitiska påhopp av bland and dra tonsättar- och kritikerkollegern na Peterson-Berger och Atterberg.
Fortfarande, snart fyra decennier ef efter hans död, har endast en försvinnande liten del av Pergaments rikhaltiga produktion etablerat sig i den gängse repertoaren och många viktiga verk, däribland operan Abram’s Erwachen till libretto av Nelly Sachs, är fortfarande ouppförda.
Visionär fresk Ett bra exempel på den offentliga nonchalansen är att ett av Pergaments centrala mästerverk, den monumentala körsymfonin Den judis-
”Ett lika sen- som välkommet initiativ av Caprice, även om ett verk av den här kalibern givetvis vore förtjänt av en modern inspelning.”
ka sången (1944, till Ragnar Josephsons gripande och kusligt aktuella texter) inte gjorts i komplett form sedan 1974, då James DePreist dirigerade Kungliga filharmonikerna och Stockholms filharmoniska kör i ett framförande som turligt nog skivdokumenterades.
Och det är lyckligtvis ett inspirerat framförande, med starka insatser av samtliga inblandade i ett för sin tid överraskande drägligt sound, som nu för första gången finns tillgängligt på cd. Ett lika sen- som välkommet initiativ av Caprice, även om ett verk av den här kalibern givetvis vore förtjänt av en modern inspelning.
Det handlar om en visionär fresk, vars enda adekvata nationella jämförelseobjekt är Hilding Rosenbergs fyra år äldre körsymfoni Johannes uppenbarelse. Pergaments tonspråk är en fascinerande personlig legering av senromantisk glöd och expressiv nyklassicism och Den judiska sången borde ha en självklar nyckelposition i den svenska 1900-talskanonen.