Runt omkring traditionen
Saxofonisten Masa Orpana från Kangasala är bekant för dem som hört det hårdboppande bandet Olmarin Unioni – eller Rakka, som stilmässigt spretar åt flera håll. Travelin’ Home går i högre grad mot rötterna än Orpanas föregående soloskiva, Brothers.
Det är jazz, om man så vill kalla det, men även bland annat rhythm & blues och gospelstämningar. Orpana blåser med rejält och tidvis morrande sound. Han svänger till i fraserna erfaret och själfullt, utan att glömma h honkandet (tutandet). New Orleans-stämningarna är o också framme, trumslagaren Juppo Paavola står för det mycket fina groovet på skivan. Skivan inleds med soliga rytmer från den amerika kanska södern. Wiley Cousins heter den utmärkte, stilkunnige pianisten som gästar titelspåret och två andra. Pianisten, som numera bor i Finland, kommer från Texas och skall ha uppträtt i Stevie Ray Vaughans band en gång i tiden. Hans spel för lätt tankarna till doktorer som John och professorer som Longhair. I Stormy blir svängen än mera oemotståndlig då den andre slagverkaren Ismaila Sané, ursprungligen från Senegal, sällar sig till sällskapet. Slower slower blir en djup botanise- ring bland rotverket. Det är en riktig fundamental blues i långsamt tempo, förd fram begrundande av barytonsaxens barska stämma.
Förutom Orpanas stycken spelar kvartetten och de tre gästerna spiritualen Wade In The Water, Eddie Harris Goin’ Home, Leiber/Stollerlåten Searchin’ och Ekedi av Manu Dibango. Dessa låtval ger en god bild av vad det är fråga om – inte åtminstone stilpurism, trots traditionella klanger.
Det här är en skiva med stor och smittande (spel)glädje som sitter bra som kontrast till det allt mera tyngande höstmörkret.