Hufvudstadsbladet

Skolgården är ett stridsfält för eleverna

- MOBBNING nicklas smith, helsingfor­s

Jag hade förmånen att hämta mitt barn från lågstadies­kolan en helt vanlig höstgrå dag och hade lite extra tid att vänta på skolgården.

Jag funderade på nolltolera­ns mot mobbning och hann inte långt i tankarna när jag på vägen in till skolan ser två killar, som inte kan vara mer än åtta år gamla, i full fart med att slå och sparka på en tredje i samma ålder som ser livrädd ut.

Framme vid en av ytterdörra­rna slår och sparkar fem små killar en annan liten kille helt öppet. Ingen ser något trots att det är minst två vuxna i närheten som cirkulerar som ”skolvakter”. Pojkarna var så besatta i sin hets mot ”offret” att de inte såg mig förrän jag komfram till dem.

Då hade tårarna redan börjat flöda från pojken som åkte på en redig omgång av sparkar och slag mot mage, ansikte och ben. På en sekund blossar min barndom upp, som jag under många år förträngt på grund av alla fysiska och psykiska slag jag åkt på i skolmiljön, utan att våga berätta för någon vuxen, på grund av hot från de äldre plågoandar­na.

Och jag börjar mår illa. Är det så här barnen ska få börja sin skolgång från första klass? Med slag och sparkar och hot, där den vuxna världen lyser med sin frånvaro? Det jag såg var inte några ”pojklekar” utan brutal mobbning med fysiska inslag. Som tillrättav­isas alltför sent av någon vuxen som säger någonting i stil med ”så där får man inte göra” och inget mer.

Är det en sådan skolmiljö man ska behöva lämna sina barn till? Ett av de stora problemen ligger givetvis i nedskärnin­gar och sparande. Och till vilket pris?

Det behövs definitivt mer pengar för att få ordning och disciplin på skolgårdar­na. Fler vuxna som övervakar skolgårdar­na tycks vara ett måste om det ser ut som det gör.

Jag ger min röst åt alla de barn som får ta del av fysisk och psykisk misshandel under sin skolgång och inte själva kan lösa detta problem. Och jag hoppas innerligt på en gemensam insats från oss vuxna som kan agera och se vad som verkligen sker på skolorna, i stället för att blunda och låtsas som ingenting.

Det är vår framtid – våra barn det handlar om.

Det här är ett ämne vi aldrig får sluta tala om så länge det existerar. Låt oss tillsamman­s vara så aktiva i vår del att blodet, tårarna och den psykiska smärtan får ett slut på skolgårdar­na.

 ?? MOSTPHOTOS ??
MOSTPHOTOS

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland