Valsen klingade när Europas karta ritades om
Man talar om den dansande kongressen, Wienkongressen som inleddes för exakt 200 år sedan. Under furst Metternichs ledning ritade man om Europas karta efter Napoleonkrigen. Nu skulle en gång för alla nya folkuppror och nationalistiska irrläror strypas.
Den första november 1814 hade Europas furstar samlats i Wien för att i samförstånd klara upp sina mellanhavanden efter åratal av krig. Napoleon var slagen och i tryggt förvar på ön Elba, trodde man.
Kongressen pågick i över ett halvt år. Att det dröjde så länge berodde på att deltagarna främst dansade och festade och inte hade tid med petitesser som politik. Och när så skedde var kompromissviljan obefintlig.
Bråttom fick furstarna först i mars 1815 när Napoleon hade den dåliga smaken att lämna Elba och landstiga i Frankrike för att på några veckor uppbåda en ny armé.
I juni 1815 kunde Wienkongressens slutdokument undertecknas. En vecka senare avgjordes det sista slaget mot Napoleon i Waterloo. Kungahusens allians Den som ledde och dirigerade kongressen var den österrikiska fursten Klemens Wenzel von Metternich (1773–1859). Han kom från en förnäm familj och ansåg det vara under sin värdighet att över huvud ta-
”Kongressen pågick i över ett halvt år. Att det dröjde så länge berodde på att deltagarna främst dansade och festade och inte hade tid med petitesser som politik. Och när så skedde var kompromissviljan obefintlig.”
get befatta sig med personer som inte var adliga.
Till Wienkongressen samlades därför främst representanter för Europas kungahus. På plats var två kejsare, fyra kungar och en lång rad ärkehertigar och furstar.
Avsikten var att en gång för alla göra slut på revolutionsdrömmar, upplysningsidéer, nationalistiska passioner och liberala dumheter. Franska revolutionen 1789 hade gett monarkerna skrämselhicka, någonting sådant skulle inte få upprepas.
När furstarna ritade om Europas karta i Wien skedde det inte utgående från något så oväsentligt som folkvilja eller nationalitet. Man följde gränserna för de gamla kungahusen. Allt som den franska revolutionen och Napoleon hade slagit sönder skulle nu återställas.
Men främst skulle man umgås och njuta av god mat, vackra damer och skön musik. De förnämsta, fagraste och ljuvaste damerna i Europa samlades i Wien för att dansa vals och fungera som ögonfröjd och tidsfördriv för kungligheterna.
Ofta måste förhandlingar uppskjutas för att någon av furstarna än en gång hade fått plötsligt förhinder, ett förhinder som kunde hittas i sängkammaren.
Högt uppsatta politiker, konstnärer och representanter för den högsta societeten från hela Europa samlades i Wien för att få uppleva en fläkt av de kungliga festligheterna.
Det var furst Metternich som ledde både festligheter och förhandlingar. Han var en av Europas mäktigaste män, övertygad om att varhelst revolutioner och nationalistiska upp- ror uppstod i Europa skulle de slås ner med järnhand.
I Österrike där tysktalande, ungrare, rumäner, kroater, tjecker, slovaker, italienare och polacker levde sida vid sida utlystes dödsstraff för medlemskap i en nationalistisk förening.
Den nyordning som skapades i Europa byggde på ömsesidig lojalitet. Om uppror bröt ut i ett rike skulle de andra skynda till hjälp. Kungahusen i Österrike, Ryssland, Preussen och mindre riken i Tyskland och Italien lovade ställa upp för varandra.
Besluten i Wien skulle skona Europa från ett storkrig i hundra år, även om mindre krig nog utkämpades. Krimkriget bröt ut när Frankrike och England ville hindra Ryssland expansion söderut på Turkiets bekostnad.
Och Tysklands enande förutsatte krig mot Österrike, Danmark och Frankrike innan mindre furstendömen och småriken under Preussens ledning gick ihop till Tyskland.
Försök till folkuppror gjordes flera gånger under 1800-talet. Till exempel revolutionsåret 1848 blev situationen så tillspetsad i Wien att Metternich reste i frivillig landsflykt till England. Först tre år senare vågade han återvända.
Det Europa som Metternich skapade skulle sopas bort först i efterdyningarna av första världskriget då kejsare efter kejsare föll som käglor. Länder försvann Besluten på Wienkongressen berör-
de också i högsta grad Finland. I avtalet ingick att Ryssland skulle få behålla sin del av Polen och Finland. Några plock i den digra listan över beslut i Wien:
fick Norge som kompensation för kampen mot Napoleon.
tog över stora områden i västra Polen och slukade en del tyska småriken.
, Belgien och Luxemburg slogs ihop till kungariket Nederländerna.
fick Krakow och södra Polen, Tyrolen och Salzburg liksom Kroatien och Lombardiet med Venedig i nuvarande Italien.
på floder som flyter genom flera länder eller utgör gräns mellan länder förklarades fri.
förklarar deltagarländerna det önskvärt att den afrikanska slavhandeln upphör. Men länderna får själva avgöra när så ska ske. Spanien och Portugal opponerar sig.
för diplomatisk representation slogs fast, bland annat ambassadörers rättigheter.
var att alla kungahus som i Napoleonkrigens spår förlorat tronen skulle återinsättas. Så skedde också med ett enda undantag, Gustaf IV Adolf fick inte återvända till Sverige. En orsak var att den sårade exkungen själv meddelade sitt ointresse för tronen.