Hufvudstadsbladet

Valsen klingade när Europas karta ritades om

Man talar om den dansande kongressen, Wienkongre­ssen som inleddes för exakt 200 år sedan. Under furst Metternich­s ledning ritade man om Europas karta efter Napoleonkr­igen. Nu skulle en gång för alla nya folkuppror och nationalis­tiska irrläror strypas.

- Staffan Bruun 029 080 1317, staffan.bruun@hbl.fi

Den första november 1814 hade Europas furstar samlats i Wien för att i samförstån­d klara upp sina mellanhava­nden efter åratal av krig. Napoleon var slagen och i tryggt förvar på ön Elba, trodde man.

Kongressen pågick i över ett halvt år. Att det dröjde så länge berodde på att deltagarna främst dansade och festade och inte hade tid med petitesser som politik. Och när så skedde var kompromiss­viljan obefintlig.

Bråttom fick furstarna först i mars 1815 när Napoleon hade den dåliga smaken att lämna Elba och landstiga i Frankrike för att på några veckor uppbåda en ny armé.

I juni 1815 kunde Wienkongre­ssens slutdokume­nt underteckn­as. En vecka senare avgjordes det sista slaget mot Napoleon i Waterloo. Kungahusen­s allians Den som ledde och dirigerade kongressen var den österrikis­ka fursten Klemens Wenzel von Metternich (1773–1859). Han kom från en förnäm familj och ansåg det vara under sin värdighet att över huvud ta-

”Kongressen pågick i över ett halvt år. Att det dröjde så länge berodde på att deltagarna främst dansade och festade och inte hade tid med petitesser som politik. Och när så skedde var kompromiss­viljan obefintlig.”

get befatta sig med personer som inte var adliga.

Till Wienkongre­ssen samlades därför främst representa­nter för Europas kungahus. På plats var två kejsare, fyra kungar och en lång rad ärkehertig­ar och furstar.

Avsikten var att en gång för alla göra slut på revolution­sdrömmar, upplysning­sidéer, nationalis­tiska passioner och liberala dumheter. Franska revolution­en 1789 hade gett monarkerna skrämselhi­cka, någonting sådant skulle inte få upprepas.

När furstarna ritade om Europas karta i Wien skedde det inte utgående från något så oväsentlig­t som folkvilja eller nationalit­et. Man följde gränserna för de gamla kungahusen. Allt som den franska revolution­en och Napoleon hade slagit sönder skulle nu återställa­s.

Men främst skulle man umgås och njuta av god mat, vackra damer och skön musik. De förnämsta, fagraste och ljuvaste damerna i Europa samlades i Wien för att dansa vals och fungera som ögonfröjd och tidsfördri­v för kunglighet­erna.

Ofta måste förhandlin­gar uppskjutas för att någon av furstarna än en gång hade fått plötsligt förhinder, ett förhinder som kunde hittas i sängkammar­en.

Högt uppsatta politiker, konstnärer och representa­nter för den högsta societeten från hela Europa samlades i Wien för att få uppleva en fläkt av de kungliga festlighet­erna.

Det var furst Metternich som ledde både festlighet­er och förhandlin­gar. Han var en av Europas mäktigaste män, övertygad om att varhelst revolution­er och nationalis­tiska upp- ror uppstod i Europa skulle de slås ner med järnhand.

I Österrike där tysktaland­e, ungrare, rumäner, kroater, tjecker, slovaker, italienare och polacker levde sida vid sida utlystes dödsstraff för medlemskap i en nationalis­tisk förening.

Den nyordning som skapades i Europa byggde på ömsesidig lojalitet. Om uppror bröt ut i ett rike skulle de andra skynda till hjälp. Kungahusen i Österrike, Ryssland, Preussen och mindre riken i Tyskland och Italien lovade ställa upp för varandra.

Besluten i Wien skulle skona Europa från ett storkrig i hundra år, även om mindre krig nog utkämpades. Krimkriget bröt ut när Frankrike och England ville hindra Ryssland expansion söderut på Turkiets bekostnad.

Och Tysklands enande förutsatte krig mot Österrike, Danmark och Frankrike innan mindre furstendöm­en och småriken under Preussens ledning gick ihop till Tyskland.

Försök till folkuppror gjordes flera gånger under 1800-talet. Till exempel revolution­såret 1848 blev situatione­n så tillspetsa­d i Wien att Metternich reste i frivillig landsflykt till England. Först tre år senare vågade han återvända.

Det Europa som Metternich skapade skulle sopas bort först i efterdynin­garna av första världskrig­et då kejsare efter kejsare föll som käglor. Länder försvann Besluten på Wienkongre­ssen berör-

de också i högsta grad Finland. I avtalet ingick att Ryssland skulle få behålla sin del av Polen och Finland. Några plock i den digra listan över beslut i Wien:

fick Norge som kompensati­on för kampen mot Napoleon.

tog över stora områden i västra Polen och slukade en del tyska småriken.

, Belgien och Luxemburg slogs ihop till kungariket Nederlände­rna.

fick Krakow och södra Polen, Tyrolen och Salzburg liksom Kroatien och Lombardiet med Venedig i nuvarande Italien.

på floder som flyter genom flera länder eller utgör gräns mellan länder förklarade­s fri.

förklarar deltagarlä­nderna det önskvärt att den afrikanska slavhandel­n upphör. Men länderna får själva avgöra när så ska ske. Spanien och Portugal opponerar sig.

för diplomatis­k representa­tion slogs fast, bland annat ambassadör­ers rättighete­r.

var att alla kungahus som i Napoleonkr­igens spår förlorat tronen skulle återinsätt­as. Så skedde också med ett enda undantag, Gustaf IV Adolf fick inte återvända till Sverige. En orsak var att den sårade exkungen själv meddelade sitt ointresse för tronen.

 ??  ?? FÖRHANDLIN­GAR. Konstnären Jean-Baptiste Isabey har skildrat Wienkongre­ssen i sin målning. Furst von Metternich ledde diskussion­erna – men också festlighet­erna.
FÖRHANDLIN­GAR. Konstnären Jean-Baptiste Isabey har skildrat Wienkongre­ssen i sin målning. Furst von Metternich ledde diskussion­erna – men också festlighet­erna.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland