Poesi finns överallt
I år fyller tidskriften Lyrikvännen sextio år, lika pigg och rik på upplevelser och kunskap som någonsin. Numera utges den av det oumbärliga Ellerströms förlag, ansvaret bärs kollektivt av förlagsredaktörerna.
Det fina med Lyrikvännen är kombinationen av oförutsägbarhet och brett intresseområde. Innehållet är poesi, svensk och översatt, och artiklar om poesi, men den kan komma varifrån som helst, både geografiskt och tidsmässigt. Nyskrivet samsas med kända och okända klassiker, sakkunnigt presenterade. Detta är en tidskrift där den litterära texten står i fokus.
Det egentliga jubileumsnumret var sommarnumret 4/2014 som bland annat fokuserar på den yngre svenska poesin i dag. Mycket handlar det om språkmaterialismen vid vägs ände – det förtvivlade i att förvandla dikten till bokstavsgrafik när det finns en hel värld som ropar på att bli omskriven. Elisabeth Friis skriver om den unga svenska poesin ur ett danskt perspektiv och förvånas över dess humorfrihet, Oscar Nilsson Tornborg reflekterar över vad poesins numera undanskymda ställning i det litterära systemet kan betyda för dem som skriver, och Evelina Stenbäck fäster sig vid det nya intresset för politisk dikt och grubblar över vilken politikens roll kan vara i en så marginell genre som lyriken. Två absolut centrala gestalter i tidskriftsvärlden möts då de ärrade veteranerna Jonas Ellerström och Mikael Nydahl för ett samtal om branschens förändrade villkor. Bland numrets många dikter tycker jag speciellt om Nina M. Olssons och Håkan Sandells fina tolkningar av Pier Paolo Pasolini.
Lyrikvännens senaste nummer 5/2014 fokuserar på det just nu i många sammanhang aktuella Katalonien. Den store folkbildaren (och mycket annat) Lasse Söderberg har skrivit en inledningsessä om ett språk och en litteratur som behandlats hårt av historien men sedan den fascistiska Francodiktaturens fall på 1970-talet upplever en ny blomstring. Han har även översatt sexton katalanska poeter, från Joan Margarit – jämngammal med diktaturen och följaktligen förvägrad undervisning på sitt modersmål katalanskan – till dem som vuxit upp i dagens fria förhållanden.
Följande dikt är av den tidigt döda feministiska poeten María Mercè Marçal: ”Vid detta bröllop är bruden frånvarande. / Bara på så vis kan det äga rum. / Bara på så vis har jag kunnat nå ända hit, / stum, frusen och blek. // Bröllop av is. Vilken eld / skulle kunna befria mig? / Med sina ringar omsluter döden / den levande askan, ordet.”
Detta och mycket mera bjuder Lyrikvännen på. I dag, då många dagstidningars kultursidor är trängda, blir de små kulturtidskrifterna allt viktigare. Bara prenumeranterna kan garantera deras fortlevnad.