Día de los Muertos

Som barn tyckte min syster och jag om att sjunga för vår mormor, som under sitt långa liv hade drabbats av många förluster. Men hon ville inte höra dystra, andliga sånger, som vi lärt oss i den finska folkskolan. Hos henne sjöng vi aldrig Mun kanteleeni, sången om en stark längtan hinsides. När vi sjöng för henne valde vi hellre glada svenska barnsånger, kanske vandringsvisan Vi gå över daggstänkta berg.

Den första helgen i november går tankarna ofrånkomligt till de hädangångna. I min barndom firades alla helgons dag inte lika karnevalistiskt som i dag, då den blivit influerad av Halloween, en keltisk tradition som irländarna tog med sig till USA. I dag svämmar blomsteraffärerna över av vacker ljung i olika färger, intrikata granriskransar, cyklamen, lysande orangefärgade pumpor, prydnadskål.

Det är naturligt att grubbla över dödens mysterium, men att göra det till ett slags dödskult med övernaturliga dimensioner är mindre roligt. Jag har aldrig varit förtjust i skräckfilmer, men har trots det sett Rosemary’s Baby ett antal gånger. Nyligen såg jag The Night of the Living Dead från 1968, ett veritabelt frosseri i våld. De mödosamt vandrande zombierna förde tankarna till Michael Jacksons video The Thriller. Mina barn skrek av fasa när de som små råkade se den på MTV.

I den mexikanska högtiden Día de los Muertos, de dödas dag, förenas katolicismen med de förspanska indiankulturerna. Filmen Under vulkanen, baserad på Malcolm Lowrys roman, inleds med en kavalkad av dansande vita skelettdockor. Vi får följa den svårt alkoholiserade brittiska konsuln när han under fiestan irrar förbi kyrkogården, där människorna smyckar gravarna med sockerskallar, gula blommor och långa vita stearinljus. Besvarar kyrkans madonnastaty hans bön?

Församlingsvalets devis i år är Tro på det goda. Men när små barn möter en våldsam död blir det svårt att tro på livets goda sidor. På Facebook är det vanligt att skriva R.I.P. som kondoleans. Rest in peace. Bokstäverna rip får mig visserligen att tänka på uttrycket rip off, att sno, riva, slita. Eller så som Gunnar Björling konstaterar i sin osentimentala aforism: Ej befriar döden dig, men klipper allting av.