Ligan förtjänar ros och ris
Hockeyligan förtjänar både ros och ris när cirka en tredjedel av grundserien spelats. Rosenbuketter dels till höstens fräscha uppstickarlag KalPa och HPK och dels till gänget av nya talangfulla tonåringar.
Unga etablerade ligastjärnor som Ville Husso, Juuse Saros och Kasperi Kapanen har fått sällskap av Jesse Puljujärvi, Kärpät, Mikko Rantanen, TPS, Joni Tuulola, HPK, Joonas Lyytinen, KalPa, Aleksi Saarela, Ässät, Roope Hintz, Ilves. Bara för att nämna några av morgondagens stjärnor som redan nu lyser i höstmörkret. Ett specialomnämnande till IFK:s ryska NHLlån, unga artisten Nikolaj Goldobin från San Jose Sharks. En attraktion och matchvin- nare med härlig klubbteknik. Hela bunten ovannämnda unga finländare är med i Hannu Jortikkas juniorlandslag som vid årsskiftet försöker försvara det sensationella VM-guldet från Malmö. Juniorlandslaget spelar sin sista träningsturnering kommande vecka.
I det laget ingår överraskande nog bara en spelare från huvudstadsregionen, Ville Husso! Bättre upp i U18landslaget där både IFK och Blues har fyra spelare med, Jokerit en. Höstens ris går till FM-ligans beslutfattare. Engång var FM-ligan en mönsterorganisation, en förebild för alla lagidrotter i republiken. Nu har ligan tappat greppet. Svikande publiksiffror är ett klart bevis för att något är på tok.
Redan premiären var konstigt färglös. I stället för att öppna säsongen med alla 14 lag inblandade och ordentlig premiärpublicitet första kvällen spred man ut det hela med en match här, två matcher där och till slut en sillsallad över det första veckoslutet. Så har det fortsatt hela hösten.
”Fasta speldagar saknas och den aktuella tabellen ger inte en rättvis bild av lagens inbördes styrkeförhållanden. Det finns klubbar som spelat upp till tre– fyra matcher mer än konkurrenterna.”
Fasta speldagar saknas och den aktuella tabellen ger inte en rättvis bild av lagens inbördes styrkeförhållanden. Det finns klubbar som spelat upp till tre–fyra matcher mer än konkurrenterna.
Är det bara vår liga som inte kan konstruera ett spelprogram med i stort sett lika många matcher per lag och omgång? Irriterande också att ligan inte kan stänga munnen på alla pratglada tränare som kväll efter kväll kritiserar domarkåren.
Domarna är väl inte alltid de huvudskyldiga till en förlust? Verkligen pinsamt: li- gan lär ha långt gående planer på att, via kabinettbeslut, utöka antalet lag igen. Till sexton! Varefter man harvar igenom en grundserie på cirkaq 60 omgångar för att få fram tolv (!) lag till slutspel. Tolv av sexton 75 procent! Som jämförelse noteras att i NHL avancerar 16 lag av 30 (53 procent), i KHL 16 lag av 28 (57 procent) till slutspel. Den finländska ligan har förutsättningar att hålla sin position som etta både sportsligt och underhållningsmässigt. Men nu drar man undan mattan för sig själv. All spänning och dramatik i form av streckstrider, nedflyttning, avancemang skall bort. För att inte tala om att en 16 lags liga innebär dödsstöten för Mestis. Dags för någon inom hockeyetablissemanget att dra i nödbromsen innan det är för sent!
En vettig seriestruktur med tolv lag i ligan, tio–tolv i Mestis och en årligen återkommande kvalserie mellan ligans bottenlag och Mestis topplag är, tyvärr, i detta nu en orealistisk önskedröm.