Överklassens diskreta charm
Få bekänner sig öppet till överklassen. Ändå upplever den just nu en renässans, men i dag kräver ”klassresan” större ansträngningar än förr.
Eliten och överklassen väcker känslor, inte minst i dag när skatteuppgifterna för fjolåret offentliggörs. Politikernas, kändisarnas, ”de gamla familjernas” och uppkomlingarnas beskattningsbara inkomster blir för några dagar var mans egendom.
– Lättast är det att gifta in sig eller bli född inom överklassen. Det är svårare att stiga till den från fattigdom, säger historieprofessor Laura Kolbe.
Men pengar är inte ett måste, man kan vara överklass också utan tjock plånbok.
I sin nyutkomna bok Överklassen – varandets olidliga svårighet, kommer Laura Kolbe med sina egna re- flektioner kring begreppet överklass. Vilka hör dit? Hur känner man igen en medlem av den klassen?
– Utbildning, yrke och position ser än en gång ut att gå i arv. Många tecken tyder på överklassens återkomst. Klär sig och beter sig Till det yttre känner man enligt Laura Kolbe igen en från överklassen på det som sociologerna kallar habitus. Hon räknar upp de egenskaper som förutsätts: en god allmänbildning, kultiverat beteende, artighet, vänlighet, visande av respekt, ridderlighet och självsäkerhet. Det sistnämnda är kanske den mest vitala egenskapen.
– Man måste kunna behärska olika situationer socialt. Med pengar blir man inte överklass.
Kolbe pejlar ”klassresan” ur eget perspektiv. För sin egen del räknar hon med tre identiteter. Pappa kommer från en överklassfamilj i S:t Petersburg, från mammas sida kommer torparbakgrunden och själv har hon skapat sig en stark urban, akademisk identitet.
– Det är inte bara det materiella välståndet som bestämmer klasstillhörigheten. Fast man förlorat allt, kan man ändå behålla sin överklassidentitet. Fattig med stil – Min farmor som förlorade allt i den ryska revolutionen är ett exempel på detta, ”konsten att vara fattig med stil”.
Därför finns det hos oss en osyn- lig överklass. Pengar och herrgårdar kan ha försvunnit, men släktens ärofyllda historia lever vidare.
– Adeln och de gamla familjerna håller släktens historia levande. Många av medlemmarna tänker ”hur ska jag uppfylla släktens förväntningar.”
För överklassidentiteten är pengarna alltså inte allena saliggörande. Man måste besitta ett socialt kapital. Det finns ett nätverk, man omger sig med sina likar. Det har varit nödvändigt för överklassens och samhällselitens överlevnad.
– Vi har haft krig, inbördeskrig och ekonomiska kriser, och elitens positioner har förändrats. Men den gamla eliten besitter ett kulturellt och socialt arv med vars hjälp man lätt hittar nya positioner, säger Laura Kolbe och nämner som exempel 60-talsradikalismen där många ur den forna eliten hittade en ny plattform och identitet.
– Det leder till dynamik i samhälls- utvecklingen när nya och gamla eliter förenas.
Utbildningen är i Finland den väg man i dag bäst når en position inom elit eller överklass.
– Vi har få moneymakers i amerikansk stil, kanske bara i Österbotten. Se bara på de personer som gjort sig förmögenheter. Hjallis Harkimo och Mikael Lilius är diplomekonomer, Linus Torvalds kommer från ett akademiskt hem, Jorma Ollila är diplomingenjör och politices magister Björn Wahlroos är ekonomie doktor.
Få personer vill utåt bli förknippade med överklassen. Björn Wahlroos hör, enligt Kolbe, till undantagen och han är vid sidan av Mannerheim nästan den enda folket står ut med.
Alexander Stubb och Carl Haglund har också länge flirtat med sina överklasslater, men nu beskylls de för arrogans.
Till den nya urbana överklassen
”Vi har haft krig, inbördeskrig och ekonomiska kriser, och elitens positioner har förändrats. Men den gamla eliten besitter ett kulturellt och socialt arv med vars hjälp man lätt hittar nya positioner” LAURA KOLBE Historieprofessor
räknas ”bobor”, borgerliga bohemer. Till deras karakteristika hör hög utbildning, elitposition, pengar och intelligens.
– Det är de som styr Finlands samhällsdiskussion. För dem är pengar en självklarhet som man inte ordar om, det viktiga för dem är att man lever ett ”gott liv”.
Medan Storbritannien och även Sverige är typiska klassamhällen där samma släkter återfinns i toppen århundraden efter varandra, är överklassen i Finland rörligare.
– Vi definierar oss genom utbildning. Det är den som jämnar ut de största skillnaderna mellan samhällsklasserna.
Dålig självrespekt De borgerliga bohemernas syn på sitt eget land är för Finlands del helt unik.
När amerikaner och fransmän i regel är stolta över sitt land – och gärna använder uttryck som ”Vive la France” och ”Great country” – känner våra inhemska bobor ofta ett förakt för sitt eget folk.
– När man blir en bobo blir Finland plötsligt ett skitland som man vill bort från och man ser ner på ”det där folket”.
Laura Kolbe förklarar fenomenet med att bilden av Finland skapades under den agrara tiden, och den känns i dag unken och förlegad. I Nederländerna till exempel, skapade man en bild av landet som ett liberalt och urbant samhälle som det är lätt att vidkännas.
– Ändå är de flesta finländare trevliga och pålitliga människor, det tycker de flesta utlänningar som besöker oss.
– Vårt problem är att vi inte respekterar oss själva.