Den frusna konflikten i Ukraina är ett faktum
ANALYS De så kallade valen som just nu genomförs i Donetsk och Luhansk är varken demokratiska eller transparenta. Men de kommer att användas som ett bevis för att separatistledningen i utbrytarområdena i Ukraina nu är legitim. Den låsta konflikten är reda
– Det är nog en president som ska väljas. Så mycket mer vet jag inte, de har inte informerat oss men snart får vi säkert veta mer. Jag tänker rösta på Aleksandr Zachartjenko, sade den pensionerade sjömannen Aleksandr Sjevtjenko.
Jag träffade honom för två veckor sedan då han stod och delade ut Donetskrepublikens tidning i centrum av Donetsk. I likhet med alla andra invånare jag talade med hade han en ytterst dimmig uppfattning om vem som ska väljas i dag – president, parlament, eller bäggedera? (De så kalllade Donetsk- och Luhanskrepulikerna väljer alltså varsin president eller ”ledare”, samt varsitt ”folkråd”, enligt texten på valsedeln.)
I Donetsk fanns några valplakat med bilder av solrosfält och sovjetinspirerade texter som ”Fred och blomstring!” Andra plakat pryddes av den kamouflageklädda så kallade premiärministern Aleksandr Zachartjenkos bistra nuna, med texten ”Vårt uppdrag: Att bygga Donbass.”
I ett bombskydd jag besökte i byn Petrovskij utanför Donetsk konstaterade invånarna helt frankt att de är avskurna från omvärlden och saknar radio, tv och internet. Soldaterna har i varje fall lovat hämta valmaterial och ”tala om för oss hur vi ska rösta.”
Det säger sig själv att legitima val inte kan genomföras under dessa omständigheter. Varken Ukraina eller omvärlden godkände valet. En stor del av invånarna saknar information om kandidaterna. Någon valdebatt har inte förts, någon opposition mot separatisterna ställer inte upp eftersom det inte går att fö- ra dialog med automatkarbiner. De som röstade på Donetskrepublikens så kallade folkråd hade två listor att välja mellan, men en lokal källa säger till Le Monde att milisledarna redan har kommit överens om hur platserna i det så kallade folkrådet ska fördelas.
Valet ordnades för att separatistledningen därefter ska kunna kallla sig legitim och Ryssland för n:te gången ska kunna påvisa att ”demokratiska val” har genomförts. Naturligtvis går ingen på finten. Separatistledarna kommer inte att erkännas, Rysslands inblandning inte att accepteras. Samtidigt är den frusna konflikten i Donbass vid det här laget ett fullbordat faktum, ett problem som varken Kiev eller väst verkar klara av att greppa. Moskva däremot har nått sitt mål.
På Twitter och i sociala medier rapporteras det hånfullt om att den som röstade i Donetsk fick matvaror gratis. Ett hån som tyder på stor okunnighet. En betydande del av invånarna i Donbass, framför allt pensionärer, lever just nu på humanitär hjälp. Att de röstar för att få mat för dagen är inte underhållande, lika lite som att nästan tre miljoner väljare i områdena kring Luhansk och Donetsk är hänvisade till ett illegitimt val för att etablera en självsvåldig regim som är beroende av Moskva.
Ännu i början av april ville sjuttio procent av invånarna i östra Ukraina tillhöra Ukraina, enligt en undersökning av respekterade Pew Research Center. Om folk fick en ärlig chans att debattera frågan, utan beväpnade soldater i vallokalerna, skulle vi eventuellt kunna ha en början till fred.
”Somliga röstade för att de är hjärntvättade av propagandan, men många röstade helt enkelt för att få ett slut på skjutandet.”
ANNA-LENA LAUREN
Nu säger många i Donetsk att det inte längre är någon idé att föra dialog. ”De vill ändå inte ha oss.” Men faktum är att jag inte tror att någon stor majoritet helhjärtat stöder separatisterna heller. Varje siffra om valdeltagande, vilken den än är, kommer jag att betrakta med skepsis. Däremot tror jag att många vid det här laget vill en enda sak: att det ska sluta skjutas och bombas.
Somliga röstade för att de är hjärn- tvättade av propagandan, men många röstade helt enkelt för att få ett slut på skjutandet. Vem som gör det har inte längre någon betydelse