”Hellre skatter än donationer”

Flera av de som sitter i stödföreningen för det nya barnsjukhuset hör till den elit som tjänar mest i landet. Insamlingen har väckt kritik för att privatpersoner nu axlar det ansvar som den offentliga sektorn borde bära.

I många länder är donationer så starkt kulturellt rotade att de rentav ses som en plikt: sitter du på mycket pengar ska du dela med dig. Men de flesta länder med en stark donationskultur har en svag skattekultur. Den ivriga jakten på privata donationer har lett till diskussioner om hur det riktigt står till med den skattefinansierade välfärden i Finland.

De privata krafterna bakom insamlingen för barnsjukhuset ska kamma in hela hälften av den summa på 160 miljoner euro som bygget behöver – en del genom insamling, en del genom lån. De privata krafternas insats är alltså avgörande för att barnsjukhuset ska kunna börja byggas i tid och inte ställas i en lång kö av många andra behövande projekt. I praktiken är alltså den offentliga vården av barn i Finland i dag beroende av privata välgörares villighet att öppna sin börs.

Markus Jäntti, professor i ekonomi vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, är kritisk till att man löser allmänna problem med hjälp av privata donationer.

– I regel fungerar ett samhälle bättre om man är överens om vilka målen är och sedan samlar in skattefinansiering för det.

Han påpekar att förekomsten av välgörenhet går hand i hand med växande inkomstklyftor.

– Ju större skillnaderna i förmögenhet blir desto större blir trycket för att gå in för volontärdonationer i stället för regelrätt skattefinansiering.

Problemet är att alla uppgifter i samhället inte är lika attraktiva för donatorer.

– Det är en sak att samla in för barnsjukhus, en annan att sköta om bostadslösa och missbrukare. Det blir problem om vi sköter behjärtansvärda saker med donationer, gärna skattesubventionerade donationer dessutom för det vill ju donatorerna, medan vi sköter det som är mindre sexigt med offentliga medel, säger Jäntti.

Han påpekar att det alltid har funnits projekt som genomförs med privata medel: både Åbo universitet och Åbo Akademi grundades på det sättet, och donationer understöder i dag medicinsk forskning, veteranvård och katastrofhjälp. Jäntti är inte emot välgörenhet, men menar att nyckelfrågan är vad vi önskar att samhället ska producera, vad den offentliga sektorn ska ta ansvar för.

– Det är för det vi har demokrati och allmänna val.

Professor Vesa Kanniainen på Institutionen för politik och ekonomi vid Helsingfors universitet ser klart

”Barnsjukhuset är förstås ett nytt och synligt projekt som kanske har fått fler att donera, men finländarna har alltid donerat stora summor till sådant som står deras hjärta nära.”

en trend mot den amerikanska modellen där välgörenhet i högre grad används som finansiering på den offentliga sidan. Men han ser inga problem med det utan tycker vi ska vara tacksamma att privata donatorer har tagit sitt ansvar.

– Just barnsjukhuset är helt klart något som den offentliga sektorn borde ha skött, men har försummat. Det saknades politisk vilja för att hitta pengarna. Sjuka barn har inga mäktiga lobbare eller starka intresseorganisationer som driver deras sak. Visst, de har förstås föräldrar och mor- och farföräldrar men i det skedet sjuka barn behöver hjälp är det redan för sent att starta en stödförening, det finns inte krafter för det.

Kanniainen tycker att de som kritiserar finansieringen lägger för stor ideologisk tyngd i sina argument. Han ser flera goda sidor med att den offentliga och den privata sidan samarbetar.

– Särskilt inom hälso- och sjukvården verkar det i dag som om den offentliga sektorn ensam helt enkelt inte räcker till. Och barnsjukhuset är på inget sätt unikt, också Lahtis motorväg finansierades på det här sättet och den är i gott skick, det vet jag för jag åker till min sommarstuga längs med den.

Kanniainen poängterar också att barnsjukhuset inte ska drivas med privata medel.

– Det är bara själva byggandet som görs med privata medel, och sedan ligger ansvaret hos den offentliga sektorn igen. Donatorerna ska alltså inte börja driva sjukhuset utan bygger det för offentliga sektorns behov. Målet nåddes fort Insamlingen för barnsjukhuset nådde sitt mål på 30 miljoner fortare än väntat. Den fortsätter nu för att minska på lånebördan för bygget.

Enligt den senaste uppdateringen i fredags har insamlingen nu nått hela 31 576 616 euro. Över en tredjedel av summan kommer från privatpersoner. Tuula Colliander som svarar för medelanskaffningarna är imponerad över mängden människor, föreningar, hobbygrupper och skolklasser som deltagit. Hon påpekar att det är den stora mängden små donationer som gjort att man nått målet.

– Många bäckar små gör summan stor. Under hösten har många skolor deltagit med dagsverkspengar, det är vi jätteglada för eftersom eleverna då själva fått välja vart pengarna ska gå. Inför julen blir det många konserter och basarer som samlar in pengar, och så önskar vi förstås att företag kommer ihåg barnsjukhuset med sina julhälsningar. Får ni kritik för projektet också? – Ingen kritiserar själva målet, men visst har det varit diskussion under projektets gång. Ganska snabbt började den ändå handla om att man kan delta och ta ansvar om man bara själv vill, med bara en eller fem euro till och med.

Colliander poängterar att donationer inte är något nytt fenomen i Finland.

– Finländarna har alltid donerat väldigt mycket. Barnsjukhuset är förstås ett nytt och synligt projekt som kanske har fått fler att donera, men finländarna har alltid donerat stora summor, miljoner, till sådant som står deras hjärta nära. Och det har alltid varit just de små donationerna som varit viktiga.