Nu måste slutpaniken undvikas

Klimatmötena verkar kanske som en oändlig räcka prat, men om ett nytt klimatavtal ska nås i Paris måste förarbetet vara gjort i år.

KÖPENHAMN, Cancun, Durban, Doha, Warszawa, Lima, Paris. Den som fallit av kälken under resan mot nya klimatmål är inte ensam. Speciellt då utmaningar av ett jordklots storlek tenderar falla i skymundan för nyheter som är lättare att greppa.

Men om det är något som klarnat efter klimatmötet i Köpenhamn 2009, som allmänt klassas som ett nederlag, så är det att djävulen finns i förarbetet.

I höst har FN:s generalsekreterare kickstartat med ett möte i New York, och i Köpenhamn lades sista handen vid en sammanfattande klimatrapport som påminner om pressen på Parismötet 2015, där målet är ett helt nytt bindande klimatavtal.

Ett avgörande steg i förarbetet är klimatkonferensen i Lima i december. Förhoppningen är att bitar av avtalstexten kan klarna redan då. Som vilka delar den ska innehålla, och själva avtalets struktur och tyngd. Ju mer som blir gjort i december, desto färre överraskningar i Paris. Det är visserligen inte någon absolut garanti. De länder som har en njugg inställning till bindande avtal, som USA och Kina, kommer knappast att ändra sig dramatiskt. SENAST i mars ska alla FN-länder ha kommit med sina förslag till egna klimatmål. På det sättet byggs målen nedifrån och upp. Det är orsaken till en del av den kritik EU fått av miljöorganisationer för sina klimatmål, som fastslogs i oktober. EU vill minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 procent

”Men om det är något som klarnat efter klimatmötet i Köpenhamn 2009, som allmänt klassas som ett nederlag, så är det att djävulen finns i

förarbetet. ”

från 1990 års nivå fram till 2030. Kritikerna anser att en spelöppning med högre ambitioner skulle ha pressat upp insatserna och visat mer trovärdighet från industriländernas sida.

Nu läggs en tilltro till det lilla or- det ”minst” som ska signalera att 40 procent är ett minimum. Att spelet med signalvärden inletts symboliserar den svåra balansgången fram till Paris. Ett mål är att få med USA, Kina och Indien, men det är svårt. DRAGKAMPEN om hur avtalet ska se ut har inletts. Den handlar om hur detaljerat och diversifierat det kan bli. Alternativen är ett kortfattat avtal, som kompletteras under årliga klimatmöten, eller ett detaljerat avtal. Dilemmat i ett långt och detaljerat avtal är att samtidigt få ett brett deltagande och långvarigt bindande text.

En skala man kan röra sig på är delområden. Måste alla länder delta på samma sätt i allt? Delområden kan öka sannolikheten för brett deltagande. Förutom växthusgasutsläpp förväntas länderna också diskutera finansieringen av klimatmål i tredje världen, hanteringen av förändringar i miljön, och en del punktinsatser.

Om ett resultat kan nås genom olika cirklar eller delområden är det inte nödvändigtvis en förlust – bara det inte går som med träden som skymde skogen. Följderna är globala, hur man än styckar upp dem.