Kraftig ökning inte motiverad

För en tid sedan beskrev jag hur den kommande generationens pension trots allt ser ut att bli större än vår. Fast beräkningsgrunden blir lägre, kommer en generell tillväxt i lönerna att rädda pensionen. Detta förutsett att vi inte råkar in i den sämsta ekonomiska utvecklingen på 50 år. I dag finns det kanske ingen som kan ge det löftet.

Den kritik som de högtutbildades förbund Akava har anfört mot den nya beräkningsmodellen är förståelig. Den nya modellen minskar nämligen en egenskap som har varit till fördel för dem som kan och orkar jobba fram till 63 års ålder och över. Då intjäningskoefficienten för 53–62-åringar sjunker från 1,9 procent till 1,5 procent sjunker den intjänade pensionen med ungefär 4 procent.

Detta kompenseras delvis genom att den faktor som minskar pensionen med 6 procent (motsvarande den avgift som den anställda själv betalar från sin lön) avskaffas. Som jag redan tidigare påpekat kvarstår dock en belöning på 4,8 procent per år för dem som arbetar efter pensionsåldern (som blir 65 år från och med 2025). Det lönar sig alltså fortsättningsvis att arbete längre.

I Akavas jämförelse framkommer dock en annan intressant detalj. Sjukpensionens belopp kommer i vissa fall att stiga mer än den allmänna pensionsutvecklingen. Det beror på att den tid som beräknas som ”kommande tids förtjänst” blir längre. Ett exempel beskriver vad det är frågan om. En person i dag blir sjuk och får sjukpension vid 50 års ålder. Han har börjat arbeta efter grundskola och yrkesskola som 19-åring. Enligt nuvarande system får han en sjukpension där den ”kommande tiden”, fram till en pensionering vid 63 års ålder, tas i beaktande. Grovt taget får han en pensionskoefficient på 44 x 1,5 procent vilket är lika med 66 procent.

Ett motsvarande fall kring 2035 då pensionsåldern kan ligga kring 67 år skulle ge honom en sjukpension där beräkningskoefficienten är 48 x 1,5 procent vilket är lika med 72 procent! Då vi samtidigt kämpar för att få friska arbetstagare att komma upp till en arbetskarriär på 40 år är det märkligt att en sjukpensionär i framtiden kan bli kompenserad med en koefficient på upp till 75 procent, motsvarande 50 år i arbete (för den som börjat arbeta vid 17 års ålder) som han inte har lyckats fullfölja.

En sjukpensionering är aldrig en lycklig situation och jag vill inte missunna sjukpensionärerna deras kompensation i den nuvarande formen. Men en kraftig ökning av den kan väl inte vara motiverad i dessa knappa tider?

Mitt förslag till de riksdagsledamöter som vill göra den kommande pensionsmodellen mera rättvis: Begränsa beräkningsperioden för sjukpension till 40 år och 60 procent.