Vad var det som faktiskt hände?
Med all respekt för pastor Boris Salos personliga övertygelse angående Markusevangeliet som ”en ögonvittnesskildring som går tillbaka till de första kristna” (HBL 1.11) måste jag ändå i saklighetens namn konstatera att kopplingen mellan Petrus och Markusevangeliets författare bygger på en uppgift som finns hos kyrkofadern Eusebius från så sent som 300-talet e.Kr.
Eusebius hänvisar till en tidig kristen författare vid namn Papias från 100-talet e.Kr. som enligt kyrkofadern bland annat skriver: ”Markus, som var Petrus tolk, upptecknade noggrant allt vad han kom ihåg, visserligen inte i ordning, av vad som sagts eller gjorts av Herren”.
Fortsättningen av citatet framhåller att Markus citerade en del ”efter minnet”. Huruvida Papias avser och har rätt i att Markusevangeliets författare är den Markus som Apostlagärningarna beskriver som kompanjon till Paulus eller den Markus som aposteln Petrus i slutet av sitt första brev kallar för sin ”son” är en omtvistad fråga bland universitetens bibelforskare. Dessa har i minst 150 år försökt att med hjälp av historisk metod utreda frågor som gäller författarna till Nya Testamentes 27 skrifter.
Samtliga fyra evangelier i Nya testamentet saknar uppgifter om vad författaren heter. De kan därför betraktas som anonyma. Först efter att de skrevs kopplades de ihop med de gestalter som beskrivs i dem eller i andra nytestamentliga skrifter. Handskrifternas rubriker, vilka kan lyda till exempel ”Evangelium enligt Markus”, är sena.
Evangelierna innehåller med säkerhet en del stoff som går tillbaka på autentiska upplevelser av Jesus från Nasaret. Den då och då framförda tanken att Jesus helt och hållet är en mytisk person är i sig själv ett uttryck för modern mytbildning. Ändå finns det mycket av just mytiskt stoff både i Gamla och Nya testamentet. Begreppet ”myt” är inte entydigt. Man kan ge det en ur religiös synvinkel positiv klang. När nutida teologer talar om ”avmytologisering” avser de inte ett avskrivande av de bibliska myterna utan i stället en tolkning av dem så att de kan bli relevanta för människor i vår tid.
Markusevangeliet har en del mytiskt stoff, till exempel berättelsen att Jesus gick på vattnet. Den som vill kan förstås se episoden som en ögonvittnesskildring. Men också den som inte gör det kan ta den till sig som en för henne talande berättelse.
Min efterträdare som professor i Nytestamentlig exegetik vid Åbo Akademi har lärt mig att se evangelierna som historiskt baserade och ideologiskt betingade berättelser. De har en ideologi och är skrivna i avsikt att förkunna. De är berättelser och det finns mycket av fiktiva inslag i dem. De bygger på händelser i tid och rum.
Men vad var det som faktiskt hände? Bibelläsaren kan till exempel jämföra hur Jesus beter sig inför Pontius Pilatus enligt evangelisten Markus och hur han gör det enligt evangelisten Johannes. ”Vad är sanning” frågade Pilatus enligt Johannesevangeliet.