Underskottet måste minskas
Trevligt att få lite mothugg, och inte oväntat från vänsterhåll.
Min insändare (HBL 29.10) var avsedd att uppmärksamma oss på att pågående strukturförändringar knappast räcker till att få bukt med vårt underskott. Jag befarar att vi måste vara beredda på en sänkning av olika bidrag och sociala förmåner för att ha någon chans att nå budgetbalans inom en rimlig framtid.
Samtidigt hotas vi snarare av deflation, och då borde vi så klart inte höja våra löner. Jag hoppas att vi inför stundande val ger de politiker fullmakt som ser den krassa nationalekonomiska sanningen i vitögat och också vågar fatta impopulära beslut. Ingenting heldramatiskt behöver ändå göras, men inga åtgärder får vara tabu.
Nationalekonomen Jan Otto Andersson godkänner inte min formulering att ”58 procent av vår bnp skapas av den offentliga sektorn”. Det är ju en siffra som allmänt använts ”av presidenten och mig”, som Andersson smickrande uttrycker sig. Men han har helt rätt i att de facto handlar det om de offentliga utgifternas förhållande till vår bnp. Vi är eniga om att den siffran är för hög.
Däremot missförstår professor J P Roos mig. Jag sa att vi gått med i ett EU som består av länder som alla mer eller mindre har samma statsskick. Men min lista på länderna Venezuela, Nord-Korea, Kuba hade inget med EU att göra utan var en referenslista på dem som valt ett annat statsskick. Jag är enig med Roos, inget fel på Norge, Schweiz eller Island!
Markus Piippo kontrar med att ”recessionen inte botas med hyvel”. Inte i sig, nej. Men det är ju underskottet vi måste åtgärda. Hur vi ska få bukt med själva recessionen är ett annat kapitel, och om Piippo där har något patentrecep, är vi alla idel öra. Vår (exporterande) industri har krympt såpass mycket att den inte längre förmår finansiera vår höga levnadsstandard. Någon snabb tillväxt är inte i sikte. Då måste den offentliga sektorn också saneras, helst i ordets semantiska innebörd. Både stat och kommun. Alla ministerier har ju ett sparprogram på gång, och det är en bra början. Men vi behöver fortfarande våra lärare, läkare och poliser varpå frågan kvarstår, var ska vi då spara? Om Piippo tycker att vi gladeligen kan fortsätta leva på skuld, ja då är vi oeniga.