Lever domkapitlet upp till valets devis?

HBL (10.10) rapporterar åter en gång hur svårt det är för kyrkan att få diskrimineringen i arbetslivet inom den att upphöra. Trettio år har inte räckt till för vår folkkyrka att åtgärda detta beklämmande problem.

Just nu går vår kyrka till val under devisen Tro på det goda, men hur trovärdig är kyrkan i det uppsåtet då dess beslutsfattande ledning inte klarar av att utradera det långvariga förtrycket inom dess arbetsliv, som riktar sig mot både kvinnor och sexuella minoriteter. Trots att samtliga domstolsnivåer har fördömt denna situation inom kyrkan och därtill riksdagens justitieombudsman.

HBL:s referat tar upp valet av ny kyrkoherde i Petrus församling där församlingsrådet makulerade församlingsmedlemmarnas möjlighet att få välja kyrkoherde genom ett demokratiskt val. Att makulera folkviljan är beklämmande trots att kyrkolagen ger den möjligheten. Tjänsten söktes av två personer, en man och en kvinna och den mannen blev vald av församlingsrådet. En trevlig präst, med kompetens för tjänsten. Men hans kompetensgrad och erfarenhet är långt från den kvinnliga sökandens. Då uppkommer problem med anställningsförfarandet. Församlingsrådet har slagit ut en kvinnlig sökande trots hennes betydligt längre erfarenhet och hennes högre grad av yrkeskompetens.

I Finland inrättades ämbetet för jämställdhetsombudsman för att bevaka att kvinnliga sökande med högre kompetens inte skall diskrimineras vid anställningar. Om så sker har den diskriminerade rätt att klaga över anställningsförfarandet och får hjälp av nämnda ombudsman. I sista hand avgörs ärendet på domstolsnivå. I det- ta fall skall även domkapitlet i Borgå stift ta ställning till valproceduren innan det utfärdar fullmakt för tjänsten. För min egen del kan jag inte se någon faktor som skulle kullkasta att det vore fråga om diskriminering av sökande i anställningsförfarandet.

Petrus församling har inte förmått se till att samarbetsvägran bland anställda inte skulle finnas. En präst i församlingen har många gånger uppgett att han inte samarbetar med kvinnliga präster. Församlingsrådet har saknat ansvar att åtgärda situationen via kyrkoherden. Domstolsväsendet har ansett att varje kyrkoherde på förhand bör se till att alla präster i församlingen kan samarbeta med kvinnliga präster. Detta har inte kyrkoherden och församlingsrådet förmått se till i Petrus. Och domkapitlet har inte ingripit eller närmast är det biskopens uppgift. Domkapitlet borde inte ha utfärdat fullmakt för en samarbetsvägrande präst.

Däremot är det bra att den nu valda nya kyrkoherden uppger att han godkänner både kvinnliga präster och präster som tillhör sexuella minoriteter. Det innebär då att han sannolikt följer laga krav att se till att ingen utövar samarbetsvägran inom församlingen. Och bra att han hoppas på att församlingen får en kvinnlig präst. I grannförsamlingen finns fem kvinnliga präster, men ingen i Petrus.

Som kyrkligt förtroendevald inom Borgå stift ser jag med intresse på hur domkapitlet kommer att agera visavi församlingsrådets handlande i Petrus. Kommer det att begära redogörelse över anställningsmotiveringarna innan fullmakt utfärdas för tjänsten? Kommer domkapitlet att leva upp till församlingsvalets devis: Tro på det goda?