Inte ens en halv pudel
Här i Norden engageras vi väl i första hand av det ordkrig – ”Ikea-kriget” – som utlösts av Sveriges erkännande av Palestina, och också här i Finland är vi många som tänkt att Ikeamöbler inte är fullt så lätta att sätta ihop som den israeliske utrikesministern verkar tro. Men faktum är ju att Israels obotfärdiga planer på nya bosättningar faktiskt också har fått USA att säga ifrån klart tydligare än förut. I det här läget kan det vara lärorikt att komma ihåg president Jimmy Carters ansträngningar. Som ex-president har Carter ständigt varit aktiv i kampen för mänskliga rättigheter och har – med växlande framgång – strävat efter att få Israel och Palestina till förhandlingsbordet. Men 2006 drabbades han av ett rejält bakslag. Han gav ut boken Palestine: Peace, not Apartheid som inte bara fick den amerikanska högern att gå i taket utan också ledde till att flera av hans medarbetare avgick.
Den mest entusiastiska rekommendationen kom i själva verket från Osama bin Laden. Carter försvarade sig och den forskning som låg bakom boken men beklagade en enda mening, nämligen: ”Det är tvingande nödvändigt att arabsamhället i stort och alla betydande palestinska grupper gör det klart att de upphör med självmordsbombningarna och andra terrorhandlingar där internationell rätt och de slutliga målen för Vägkarta för fred har blivit accepterade av Israel.”
Studenter vid det amerikanska judiska universitetet Brandeis hade fått Carter att inse att meningen fatalt nog kunde läsas som att terrorhandlingar var fullt acceptabla tillsvidare och han förklarade därför beredvilligt att den var ”helt igenom olämplig och dum”, att han skrivit till sin förläggare för att omedelbart få den omformulerad, att han personligen bad alla om ursäkt. Men som lingvisten Edwin L. Battista konstaterar i en mycket läsvärd bok om det moderna pudlandet – Sorry About That. The Language of public apology – så är poängen att Carters ursäkt i själva verket är ytterst begränsad.
”Som ex-president har Carter ständigt varit aktiv i kampen för mänskliga rättigheter och har – med växlande framgång – strävat efter att få Israel och Palestina till förhandlingsbordet.”
2009 kunde det se ut som om Carter bad om ursäkt på nytt. I ett öppet brev till USA:s judar erbjöd han dem en al het – ett judiskt uttryck för syndabekännelse och avbön – för det fall att de uppfattade att han stigmatiserat Israel. Sedan önskade han Israel lycka och välgång som en judisk stat men med tillägget ”inom trygga och allmänt erkända gränser i fredlig samlevnad med sina grannar.”
Sedan fortsatte han lugnt att försvara sin ståndpunkt och ordna fredssamtal med Hamas.