Rabins död hårt slag mot freden
På kvällen den 4 november 1995, träffades Israels premiärminister Yitzhak Rabin av två skott som avfyrades av högerextremisten Yigal Amir.
Rabin skadades allvarligt och han dog senare av inre blödningar på operationsbordet. Med mordet på Rabin försvårades den pågående fredsprocessen i Mellanöstern.
Yitzhak Rabin hade blivit den 25-årige högerextremistens speciella hatobjekt två år tidigare när han undertecknade det så kallade Osloavtalet tillsammans med palestiniernas ledare Yassir Arafat. I Yigal Amirs ögon var det här ett oförlåtligt svek mot den israeliska staten och efter mordet sade han att han handlat på order av Gud och att han inte ångrade sig.
Sveket – enligt de judiska högerextremisterna – bestod i att Rabin i Osloavtalet hade erkänt PLO som representant för palestinierna och att avtalet lade grunden för en kommande palestinsk stat. Man protesterade också mot den utlovade israeliska reträtten från delar av Västbanken och Gaza.
Arafats löfte om att PLO skulle upphöra med alla former av våld och terrorism sågs av den israeliska högern som värdelöst eftersom attackerna hade fortsatt också efter överenskommelsen.
Osloprocessen dog ändå inte med mordet på Rabin, men den tappade fart.
De svåra förhandlingarna mellan israeler och palestinier fortsatte till och med när högerpartiet Likud segrade i parlamentsvalet 1996 och följande år undertecknades ett avtal där Israel lovade att ut- rymma stora delar av staden Hebron.
En lösning på den israeliskpalestinska konflikten hägrade äntligen 1999 när arbetarpartiets Ehud Barak som nyvald premiärminister undertecknade Sharm el-Sheikhavtalet med Arafat. Nu bestämdes att det slutgiltiga fredsavtalet mellan de båda parterna skulle vara klart i september 2000.
Något slutgiltigt fredsavtal blev det ändå inte. Förhandlingarna bröt än en gång samman och i stället inleddes den andra palestinska intifadan mot den israeliska ockupationen. Följande år ersattes Barak av den hårdföre Ariel Sharon som drev en betydligt aggressivare linje gentemot PLO.
De palestinska terrorhandlingarna ökade i antal och Israel svarade med att ockupera palestinska städer och tränga in i deras flyktingläger. År 2002 var Osloprocessen i praktiken död.