Andras röster
INGEN VÅGAR BYTA UT KUMMOLA (Mika) Anttonens stora fel, enligt etablissemanget, är tydligen att han vill införa öppenhet och demokrati i hockeyförbundet. Han oroar sig till exempel för att hockeyn blivit så dyr att de kommande toppspelarna endast kan komma från rika familjer.
Kummola ser inget problem i detta, utan kontrar med att han minsann har gjort sitt för juniorhockeyn – han har sett till att man fått 25 talangtränare ute i föreningarna.
Visst. Men det var inte det Anttonen tänkte eller menade. Anttonen framförde också sin oro över att antalet juniorer i hockeyn minskar. Det syns redan på D-juniornivå, menar han.
Det är självklart att hockeyetablissemanget inte byter ut Kummola. Det vågar helt enkelt inte. Det är bäst att vara kompis med Kummola – sannolikt också efter den dag då Kummola faktiskt avgår. ÅBO UNDERRÄTTELSER Pär Landor kommenterar att Mika Anttonen utmanar Kalervo Kummola i Ishockeyförbundets ordförandeval. SAMMA TENDENS ÖVER HELA LINJEN I skuggan av skatteverkets siffror har FFC offentliggjort ett mycket anspråkslösare material, en jämställdhetsrapport. Av den framgår att över hälften (54 procent) av FFC:s kvinnliga medlemmar tjänar mindre än 2 000 euro i månaden. Så litet tjänar bara 16 procent av de manliga medlemmarna. Sex procent av FFC-kvinnorna når över 3 000 euro i månadslön. För männens del är andelen 34 procent.
Det är skillnader av den här graden som Samlingspartiets ungdomsförbunds ordförande, Vasapolitikern Susanna Koski vill förklara med att kvinnor inte jobbar lika hårt som män (Yle 23.10.). Om de gjorde det skulle allt fixa sig. Stålblå blåögdhet.
Visst, av FFC-rapporten framgår att många fler av fackcentralens kvinnliga medlemmar än av de manliga jobbar deltid. Andelen är 21 respektive cirka fem procent. Men det framgår också att betydligt fler kvinnor än män gör så mot sin vilja, för att de inte erbjuds heltidsjobb. Också om man eliminerar alla olikheter (det oftast kvinnliga deltidsarbetet, det oftast manliga nattarbetet) kvarstår en avsevärd löneskillnad. Jämför man till exempel FFC-kvinnor och män i heltidsarbete visar det sig att de förra tjänar 2 100 euro i månaden, de senare 2 700. (...)
Finns det då ingenting man i Koskis anda kan skylla på kvinnorna själva? Det skulle i så fall vara att kvinnor i allmänhet är sämre på att kräva löneförhöjning och resultatlön. VASABLADET