Ska man skratta eller gråta?
När man läser ekonomers och nationalekonomers divergerande åsikter om hur landet ligger och hur ekonomin borde skötas vet man inte om man skall skratta eller gråta.
En sak är klar: Dagens ekonomiska system, vad som sker inom statsekonomin och i finansvärlden är allt annat än transparent och begripligt för gemene man. Till exempel: Varför skall staten ta lån av privata banker och betala ränta?
Vad berättar bruttonationalprodukten egentligen om vår ekonomis hållbarhet, vårt välstånd? Om det som det egentligen borde handla om? Varför talar man om köpkraft bara då det gäller livsmedel, boende, konsumtionsvaror, resor och nöjen? Bevisar inte den service vi får för våra skatter också att vi har köpkraft?
Vi har råd att låta oss betjänas på söndagarna i stora köpcentrum, men har inte råd att bekosta åldringars utevistelse samma dag.
Hur kan en ökad konsumtion av till exempel bilar, elektronik, utlandsresor, nöjen sätta fart på och stärka vår ekonomi? Det mesta som vi konsumerar är ju beroende av import av något slag – energi eller råvaror – som vi inte har själva. Alltså leder en ökad konsumtion till att landet blir fattigare, om den inte vägs upp av export.
I den fria konkurrensens namn är det numera inte passande att stötta exportindustrin. Ändå är det så att utan export skulle vi leva ganska knapert. Varför borde banker genom sina åtgärder hålla inflationen i gång? Jag trodde att bankerna skulle trygga de insatta medlen? Hur kan man genom manipulering av räntor med mera förbättra levnadsförhållandena? De är slutligen helt beroende av vädret och andra naturtillgångar, vår kunskap och flit!
Det verkar som om de som pläderar för åtdragning av svångremmen är de sista som behöver avstå från något själva. Här är mycket skumt, som kräver förklaringar under mottot ”Inga frågor är så dumma som de som aldrig ställs”.
Minns hur sanna observationer kan komma ur bar- namunnar, de som inte låtsas veta allt. Vilka var det som konstaterade att kejsaren i själva verket inte hade några kläder på sig? Experterna? jan-erik ingvall,
helsingfors