Man vill höra hemma någonstans

Jag vill dela med mig lite om hur det är att vara ”mulatt” eller ”halfrican”.

De flesta vet om att det finns en hel del rasism i Finland vilket är fruktansvärt, men hur många har tänkt på denna rasism? Den typen av rasism som jag upplever som mest jobbig. Den rasism som jag upplever som halv finländare (finlandssvensk) och halvafrikan.

Jag är finländare och har fått en finsk uppväxt men är mörkhyad för att jag är halvafrikan. Min hudfärg har påverkat mitt liv väldigt mycket, liksom samhällets syn på mig som om jag skulle vara ”invandrare” vilket jag inte upplever som ett förnedrande ord. I Finland ser man tyvärr ner på invandrare.

Jag möter rasism främst i blickar ... och ofta på evene- mang där det endast finns ljushyade människor förutom mig, då kollar många på mig och undrar vad jag gör där med dem.

I Finland ser människor mig som svart och i Afrika ser de mig som vit. Ibland undrar jag var mitt hem är. Har man glömt oss få som har föräldrar både från norr och söder?

Ett minne jag har från min barndom är när jag var på ”fin middag”. Då undrade en av gästerna varifrån jag var adopterad. Jag svarade att jag var adopterad från Kina för att få tyst på damen.

Något som jag tror att många ”svartvita” människor har märkt är när man flyger och flygvärdinnan talar engelska med dig till skillnad från de ”vita” i flyget – då mår man inte bra, det är ju inget illa de menar men man vill bli sedd för den man är: finländare. Men ingen bryr sig och samhället har verkligen ändrat människors syn på sig själva.

Man vill ju höra hemma någonstans. Ingen ska behöva känna sig som en främling i sitt hemland. alex johansson,

vanda