Lill på finlandssvenska
Lill Lindfors återvänder till sitt forna hemland för två konserter. På torsdag uppträder hon på svenska dagen-festen i Ekenäs, på lördag blir det viskonsert i Helsingfors. 1 Hur ser repertoarerna ut? – Repertoaren är olika i Ekenäs och Helsingfors. I Ekenäs kopplar jag hårdare till Finland och kommer bland annat att sjunga några tonsatta dikter av Edith Södergran. Dessutom sjunger jag något av Bengt Ahlfors. I Helsingfors blir det visafton. Då tolkar jag bland annat Cornelis Vreeswijk och Olle Adolphson och berättar om mina möten med dem.
2 Du har gett ut en skiva med tonsatta dikter av Edith Södergran. Vilka är dina favoriter i hennes poesi? – Jag är extra förtjust i två dikter – Dagen falnar och Vierge Moderne. Just nu läser jag förresten Agneta Rahikainens fantastiska bok Kam
pen om Edith. Den är fascinerande i sin detaljrikedom och i det nya synsättet att se på Södergran.
3 Du är född i Helsingfors. Kan du fortfarande slå över till finlandssvenska? – Jag pratar rikssvenska men på konserterna i Finland ska jag varva det rikssvenska med finlandssvenska. Jag skojar lite med språket men det får inte bli för tillgjort. Jag kommer även att berätta glimtar från min barndom i Helsingfors och berätta om min pappa som brukade sjunga och spela luta.
4 I fjol var du med i TV 4:s Så mycket bättre. Hurudan var den upplevelsen? – Det var bara roligt och Agnes fick ju en hit med sin tolkning av En
så’n karl. För egen del fick jag sätta mig in i en repertoar jag inte alls kände till och det var mycket spännande. Det kreativa skedet var roligast i Så mycket bättre.
5 Du har stått på scen i mer än 53 år. Vilken är den viktigaster lärdomen efter alla dessa år? – Att en artist aldrig blir fullfjädrad. Det finns alltid något att fila på. Och av Karl Gerhard lärde jag mig vikten av att ha respekt för publiken. Alla de som har kommit för att se mig ska få det bästa. Publiken är en av artistens viktigaste komponenter.