Fascinerande elektronisk jazz
Det var först i och med hans fjärde skiva Until the Quiet Comes från 2012 som jag ordentligt stiftade bekantskap med Steve Ellisons enmansband Flying Lotus. Det var inte heller mer som krävdes för att övertyga mig om att mannen definitivt är en av den moderna musikens mest intressanta profiler just nu – en ställning som han nu befäster med sin femte fullängdare.
Precis som den föregående skivan är denna nya en svit bestående av mestadels en och en halv till tvåminuters kompositioner som genremässigt placerar sig i det experimentella elektroniska facket. Men även om Flying Lotus i grunden är ett enmansprojekt så är det utmärkande hur huvudpersonen Ellison vid sidan om elektroniken använder sig av diverse gästande musiker på traditionella instrument. Så helhetsbilden är påfallande organisk.
Överlag är intrycket den här gången mera jazzigt med saxofonisten Kamasi Washingtons medverkan som en bidragande orsak. Han hörs mycket ovanpå de blippande, porlande ljudmattorna och blåser tidvis riktigt fritt och fränt. Att självaste Herbie Hancock är med på ett hörn gör ju sitt till med tanke på jazzkänsla. Men också den från tidigare bekante samarbetspartnern Steven ”Thundercat” Bruner på bas har en väsentlig roll då hans in-ochut-, upp-och-ner-vandrande baslinjer är väldigt karaktäristiska för Flying Lotus sound.
Samtidigt som de jazziga elementen är mer framträdande ger You’re Dead! från början ett lite hetsigare, mer nervöst intryck än föregångaren – som inte heller var alldeles lättsmält. Så ett visst motstånd måste man vara beredd på. Men den som bemödar sig att lyssna ska bli belönad. Det är än en gång i synnerhet den ljudkollagemässiga helheten som imponerar och fascinerar, men den här gången sticker också några enskilda spår ut – mest av alla Never Catch Me med Kendrick Lamar.