Triss i trumpetkonserter
Helsingfors stadsorkesters utomordentligt flinke solotrumpetist Pasi Pirinen har på sin nya Albaskiva sammanställt en attraktiv konserthelhet bestående av ett för honom specialskrivet verk, ett populärt 1900-talsstycke samt en 1700-talsklassiker.
Haydns trumpetkonsert, hans sista orkesterverk, är med all rätt alla tiders mest spelade komposition i genren och att den framförs relativt sällan torde bero på att de flesta trumpetister drar sig för att göra ett så känt stycke de få gånger de tillåts axla solistrollen. Pirinen utformar det dock med oklanderligt smakfull klang och all tänkbar omsorg om såväl frasering som övriga detaljer.
Henri Tomasi (1901–71) är en bra tonsättare, vars lättillgängliga och sofistikerade musik borde spelas betydligt oftare. Trumpetkonserten från 1948, som låter litet som om Gershwin levat tio år längre och skrivit en sådan konsert, är det en-
”En skiva som rekommenderas å det varmaste även för andra än inbitna trumpetfreaks.”
da av hans verk som etablerat sig på repertoaren utanför Frankrike och Pirinen gör det mesta möjliga av denna soligt slagkraftiga och oemotståndligt medryckande musik.
Tomasikonserten är inte så lätt som den kan låta när den görs av en tillräckligt driven musiker. Svårighetsgraden skruvas dock upp ytterligare i skivan nyaste och på sätt och vis mest spännande verk, Jouni Kaipainens formidabla trumpetkonsert (2003) – en av hans allra bästa solokonserter.
Stycket är, liksom de bägge övriga på skivan, i allra högsta grad designat utifrån trumpetens särart och Kaipainen och hans solist utvinner en mängd uttrycksfulla stämningar ur instrumentet, alltifrån första satsens Miles Davis- inspirerade sordinerade coolklanger till finalens hejdlöst virtuosa rytmiska backanal.
Skivan är inspelad medan Hannu Lintu ännu fungerade som Tammerforsfilharmonikernas chefsdirigent och han lockar fram ett inspirerat och överlag precist formulerat spel ur leden. En skiva som rekommenderas å det varmaste även för andra än inbitna trumpetfreaks.