Svenska språket behöver majoritetens stöd
Med en helt svenskspråkig familjebakgrund hade jag under min tid i skolan på 1950- och 1960-talen en hel del bekymmer med finskan. Inför ett prov önskade min far förhöra mig på grammatik och ordförråd. Hans erfarenheter blev inte alltför positiva men hans respons och råd är jag tacksam över ännu i dag. Han uppmanade mig att förkovra mig och söka mig till ett finskspråkigt truppförband under beväringstiden för att lära mig praktisk finska.
Då jag nu tar del av språkdebatten där vi finlandssvenskar på olika sätt bygger murar kring oss och naivt slänger oss i polemik med en del finskspråkiga ”svenskhatare” – jag tror de är i minoritet – kan jag inte annat än sucka och ibland till och med tycka synd om såväl dem som oss själva.
Min uppfattning är att vi som bor i Finland skall kunna finska och att vi måste komma ihåg att utan den finska majoritetens stöd är det inte en alltför ljus framtid vår svenskhet kan gå till mötes. Vi bör naturligtvis själva ta vara på och värna om vår beri- kande svenska bakgrund och kultur samt även dela med oss av dessa till vår finskspråkiga omgivning. Detta kan ske på många olika sätt.
Att göra sin värnplikt på finska ger våra ynglingar en yp-
”Det finns också en del exempel på lyckade satsningar på marknadsföring av svenskan.”
perlig chans inte bara att lära sig finska och något om Finland utan också att otvunget lära och informera vår finska majoritet om vår gemensamma historia som alltför mycket försummas i den finska historieundervisningen – skamligt i sig!
De gemensamma månaderna blir samtidigt ett tillfälle för en attitydförändring i ”rätt” riktning för ”de misstänksamma” i vardera språkgruppen.
Det finns också, enligt mitt tycke, en del exempel på lyckade satsningar på marknadsföring av svenskan. Jag tänker på tv-programmet Saaristoruokaa (Skärgårdsmat) där mästerkocken Harri Syrjänen på ett förtjänstfullt sätt pratar svenska då han inhandlar råvaror till sina läckerheter hos svensktalande leverantörer i skärgården. I flera avseenden attraktivt och beundransvärt och knappast ens ett stänk av tvångssvenska.
Vi och svenskan mår bäst av att naturligt och alldagligt umgås även med majoriteten.