Svenska dagen och Gustav II Adolf
Svenska dagen, som firas i dag, har jag länge haft en kluven inställning till. Dels beror det på att min identitet inte är beroende av det slags högtider, dels på att dagen firas till minne av krigar- och erövrarkonungen Gustav II Adolf. Jag kommer inte ihåg att jag skulle ha högtidlighållit dagen på annat sätt än att jag som elev i Brändö folkskola i Vasa på 1950-talet sålde svenska dagen-märken.
Då firandet av en svensk dag började diskuteras 1907 var den ursprungliga tanken att man skulle välja den 15 februari. Den tanken frångick man då det sammanföll med datumet för kejsar Nikolaj II:s februarimanifest 1899, det beslut som innebar starten för en förryskningspolitik. I stället föreslogs bland annat den 1 februari och den 1 mars. Svenska folkpartiets förstärkta centralstyrelse gick dock in för den 6 november, den dag kung Gustav II Adolf stupade i Lützen 1632 under 30-åriga kriget.
Detta datum fastslogs sedan vid partidagen i Vasa i juni 1908. Men alla var inte eniga. Andra förslag var den 15 juli, dagen för invigningen av Kungliga akademin i Åbo 1640, och den 28 mars, den dag Borgå lantdag öppnades 1809. Men majoriteten röstade för den 6 november bland annat med hänvisning till att man så ville visa sympati för Sverige och att dagen kunde förknippas med kampen för den lutherska tron.
Göran von Bonsdorff hävdar i första delen av SFP:s historia att beslutet markerade en vändning mot en radikalare svensknationell politik i partiets historia. Gustav II Adolf (född 1594, kung 1611–1632) grundade det svenska stormaktsväldet, en del anser honom vara den moderna krigföringens fader. Han är den enda svenska kungen som fått epitetet ”den store”. Ett annat epitet är ”Lejonet från Norden”. Den finska historikern Mirkka Lappalainen har nyligen gett ut en bok om kungen med denna titel, ”Pohjolan leijona”.
Gustav Adolf utvidgade riket österut genom att erövra områden i Ingermanland och Livland. I 30-åriga kriget stred han för protestanterna mot katolikerna.
Naturligtvis var han inte bara krigare. De som vill se det positiva i hans gärning pekar på att han reformerade rikets styrelse och rättsväsende. Han grundade Åbo hovrätt (1623) och Dorpats universitet (1632). Av den anledningen står han i dag staty i båda städerna. Han grundade 15 städer, bland dem Nystad, Gamlakarleby, Nykarleby och Torneå i Finland.
Vid 300-årsjubileet 1932 överlämnades som en hyllning från Finlands svenska ungdom en silversköld till Riddarholmens kyrka i Stockholm, där man i texten hävdar att Gustav Adolf ”tryggade Finlands östgräns, främjade lagbunden ordning, värnade trosfriheten och levde och dog för plikt och ära”. Texten hade skrivits av Eirik Hornborg. Numera talas det lyckligtvis sällan om att dagen firas till minnet av Gustav Adolf. Han har kopplats bort från firandet av dagen på samma sätt som man tydligen inte längre delar ut någon Freudenthal-medalj efter den sannfinländska (?) upptäckten av Axel Olof Freudenthals (1836–1911) rasistiska uttalanden om finnarna.
Bjarne Nitovuori är fri skribent och tidigare politisk journalist vid HBL.