Schweizisk intensivbevakning av Finland
Den schweiziska tidningen Neue Zürcher Zeitung hårdbevakade Finland på 1940- och 50-talen. Bjarne Nitovuori recenserar Seikko Eskolas bok om bevakningen, som sköttes av Max Mehlem.
Historikern Seikko Eskola har tidigare ofta granskat vad utländ- ska tidningar skrivit om Finland. I sin nya bok redogör han för schweiziska Neue Zürcher Zeitungs (NZZ) rapportering om Finland från fortsättningskrigets början 1941 till OS i Helsingfors 1952. De flesta rapporterna skrevs av korrespondenten Max Mehlem (1901–1968), som därmed är bokens huvudperson. Knappast någon utländsk tidning har någonsin så intensivt bevakat Finland som NZZ under den här perioden.
Max Mehlem är intressant ur finlandssvensk synvinkel. Han kom hit redan på 1920-talet, gifte sig med en finlandssvenska och talade svenska bra. Hans son Christian Mehlem var HBL-journalist. Max Mehlems källor var huvudsakligen svenska liberaler och socialdemokrater, främst K.-A. Fagerholm. Av tidningarna utnyttjade han ofta HBL, Svenska Pressen och Arbetarbladet, vilka höll en viss distans till krigspolitiken. Den finska pressen följde han till exempel genom Dagens diskussion i Hufvudstadsbladet.
NZZ och Max Mehlem var antinazistiska men i sin rapportering hyste Mehlem förståelse för vapenbrödra- skapet med Tyskland och ansåg att Finland förde ett separatkrig. Därför förvånar det att tidningen efter vapenstilleståndet i september 1944 hävdade att Finland gick med i kriget väglett av ”en oförklarlig villfarelse om de verkliga styrkeförhållandena”.
Tidningens adelsmärke var analyserna i anslutning till nyheterna. Max Mehlem träffade ofta rätt i si- na analyser, också med beaktande av vad man nu flera decennier efteråt känner till.
Boken utgör samtidigt en genomgång av Finlands politiska historia under och efter andra världskriget och innehåller i det avseendet inget nytt. Mera givande hade boken varit om det varit en biografi över Max Mehlem. Nu behandlas Mehlems person och verksamhet vid sidan av det han skrev som korrespondent synnerligen knapphändigt.
Eskola kunde också ha berört Max Mehlems verksamhet under vinterkriget och efter 1952. Mehlem fortsatte att skriva om Finland även om det ofta skedde från Stockholm. Under nattfrosten 1958 fick han ett kvarnbrev av president Urho Kekkonen, som beskyllde honom för att ha vanställt sakernas verkliga tillstånd.