Göteborgarna kan sin metalcore
Att tala om nyansskillnader mellan melodisk metal och metalcore kan låta petigt, men skillnaden känns. Om 90-talets melodiska metal med sitt mörkare sound står närmare death, även folk, är metalcore slipat. Amerikanskt och 00-taligt. Growlande och trashmetal-rytmer övergår i fager stämsång och taktbyten i lyftande refränger, med varierad dynamik, klara sound och supertekniskt gitarr- och trumspelande.
Kvällens tre första band: unga While She Sleeps har komponerat definitionen av genren i sin låt Seven Hills. Andra ut är Wovenheart med liknande stuk, den artiga gruppen bemöts av en artigt nyfiken publik. Något äldre och punkrockiga Papa Roach lyckas, trots min milda skepsism, få alla på gott humör. Välregisserat och ljussatt Jovisst, man kan tala om att In Flames övergett Göteborgssoun- det som gjort dem kända, men jag tänker inte sälla mig till dem som muttrar om att allt var bättre förr. På scenen drar bandet ett slagkraftigt och väluppbyggt set i slipad amerikaniserad metalcore, med albumet Siren Charms i huvudrollen. Övriga låtar är främst från de senaste tio åren.
En expressiv och färggrann ljusshow fyller Ishallen. Långa rader moving lights ligger på scenen, intensiva stroboljus fyller salen, ljuskannor hissas upp och ner ovanför scenen, ledlampor blinkar titt som tätt i bakgrunden. Röda spotljus, som skottlinjer, lyser genom bandet i en av de mer patetiska verserna. I Cloud Connected lyser klarblåa rökmoln upp.
Det är befogat att tala om en välregisserad helhet. Ljusen understryker låtarnas dynamik, som är varierad.
Samtidigt vet frontmannen Anders Fridén hur man tar publiken: alla uppmaningar till crowdsurfning och cirkel-pits tas på allvar med ett leende på läpparna. Under Only for the Weak, ena av två låtar som hör till ett äldre In Flames-material, bjuds en person i första raden upp på scen för att filma låten med sin telefon – och sedan ladda upp den på Youtube. Den ganska snälla utstrålningen i mellanspeakarna står inte i kontrast till härjandet, utan fungerar tack vare den.
I synnerhet variationen i dynamik från knäpptyst till fullt ös känns i publikens bröstkorgar. Men till stor del verkar sig låtarna gå enligt samma lätt generiska metalcore-recept. Det är lätt att njuta för en metaldiggare med smak för lyft i refränger, men de riktigt stora överraskningsmomenten uteblir.
Men visst kan In Flames också skriva dängor: tillsammans med det alldeles klarvita skenet framträder nya With Eyes Wide Open som en låt som sitter.
Apropå rötterna ännu: göteborgska At the Gates, som återuppstod för en tid sedan, turnerar åter. Fantaster bör uppsöka Nosturi i Helsingfors den 22 november för att jämföra.