Goncourtpriset till psykiater

Frankrikes mest prestigefyllda litteraturpris gick i år till den populära och inte alltför svåra romanen Pas pleurer.

Det blev överraskande Lydie Salvayre, författare och psykiater född 1948, som tog hem Goncourtpriset 2014 i en femte röstningsomgång och med fem röster mot fyra för den algeriske journalisten och författaren Kamel Daoud.

Salvayres nya roman Pas pleurer ( Inte gråta) på förlaget Seuil berättar om det spanska inbördeskriget ur mångskiftande perspektiv. Vi hör den kristet konservativa författaren Georges Bernanos röst berätta om samhällets fasor i Francos Spanien, och samtidigt är det Salvayres mor Montse som vid ett glas anislikör beskriver Spanien år 1936 för sin dotter.

Två personer som ingenting har gemensamt, vare sig kön, politisk åskådning eller ålder, men som kan enas genom gemensamma ideal. Salvayre är dotter till spanska republikaner som flydde till Sydfrankrike, hennes mor var då femton år gammal.

Lydie Salvayre har skrivit ett tjugotal underfundiga romaner med politisk eller filosofisk bakgrund, bland annat den prisbelönta En compagnie des spectres (I sällskap med spöken) från 1997 och La méthode Mila (Metod Mila) från 2005, där huvudpersonen Fausto förklarar krig mot Descartes. Faustos filosofi är nämligen: man måste älska att gå vilse, man kan inte styra sitt förnuft eller söka sanningen i vetenskaperna.

Salvayre brukar friskt blanda högt och lågt, burleskt med fin- känsliga sanningar. Hon brukar skriva med en sarkastisk glimt om de stora problemen, kärlekslöshet och illusionslöshet, ofta med hänvisning till de stora filosoferna och med någon anknytning till fädernas Spanien.

För första gången var de fyra sista Goncourtkandidaterna jämnt fördelade mellan män och kvinnor. Senast en kvinna fick priset var 2009 med Marie Ndiaye, som gjorde skandal genom att kallla Sarkozys Frankrike monstruöst och själv flyttade till Berlin. Av de sammanlagt betydligt över etthundra Goncourtprisen sedan grundandet 1896 torde bara ett tiotal ha gått till kvinnor.