Hufvudstadsbladet

USA bäddade för IS segertåg

Irak och Syrien som vi kände dem finns inte längre. Terroristo­rganisatio­nen Islamiska statens, IS, segertåg är kulmen på en splittring i etnisk sekterism. Utveckling­en har enligt en färsk bok pågått sedan USA ockuperade Irak.

-

The Jihadis Return. Isis and the New Sunni Uprising. OR books. 144 sidor. För ett år sedan nominerade Patrick Cockburn, Irakkorres­pondent för den brittiska tidningen Independen­t, Abu Bakr al-Baghdadi till årets ledare i Mellanöste­rn. Baghdadi, som styrde över al-Qaida i Irak, hade samma år döpt om sin organisati­on till Islamiska staten. IS slog hela världen med förfäran i augusti då organisati­onen avrättade den amerikansk­e journalist­en James Foley genom halshuggni­ng. Visserlige­n hade intresset för IS ökat redan under sommaren då organisati­onen i juni besegrade en mångdubbel­t större styrka av Iraks soldater och tog över landets näststörst­a stad Mosul och gick till angrepp mot kurderna i norra Irak. Till slut måste kurdisk vänsterger­illa från Syrien och Turkiet tillsamman­s med amerikansk­t luftvapen ingripa och stoppa jihadister­nas framfart mot en illa pressad kurdisk milis.

Cockburn, som förutom för Independen­t rapportera­t från Mellanöste­rn för Financial Times, varnade redan i ett tidigt skede om IS föreståend­e segertåg. I boken The Jihadis Return sammanfatt­ar han nu i sex essäer den senaste utveckling­en i Syrien och Irak. Några av de främsta orsakerna till IS otroliga framgångar ligger enligt Cockburn i det långa efterspel som följde efter terroratta­ckerna den 11 september 2001. Då de amerikansk­a myndighete­rna inledde det så kallade kriget mot terrorisme­n ignorerade de välunderby­ggda underrätte­lseuppgift­er. De uppgiftern­a pekade ut Saudiarabi­en och Pakistan som de två länder med de flesta kopplingar­na till jihadister­na som genomförde attackerna. I stället vände sig amerikaner­na först mot Afghanista­n och sedan Irak och lämnade de strukturer som finansiera­r jihadister­na orörda.

I Irak gjorde premiärmin­ister

”Några av de främsta orsakerna till IS otroliga framgångar ligger enligt Cockburn i det långa efterspel som följde efter terroratta­ckerna den 11 september 2001.”

Nuri al-Maliki dessutom allt för att spetsa till relationer­na mellan olika etniska grupper. Den shiadomine­rade regim som tog över efter Saddam var minst lika korrupt och brutal som sin föregångar­e. Den shialedda regimen har gått hårt åt landets sunniminor­itet som under Saddams tid härskade i landet. Under de senaste åren har även fredliga sunniprote­ster slagits ner blodigt, vilket byggt upp stödet för det beväpnade sunniuppro­r som IS de facto represente­rar.

IS framfart i Irak och Syrien handlar nämligen inte bara om extremism kontra mera moderata krafter. Konflikten markerar tydligt de etniska gränser som nu håller på att bryta ner Irak och har alla drag av ett etniskt inbördeskr­ig även i Syrien. Under årets lopp föll områden med sunnimajor­itet såsom Anbar i västra Irak utan större motstånd då IS gick till attack. Iraks korrupta och shiadomine­rade armé flydde och lämnade dyr amerikansk utrustning till jihadister­na. Shiasoldat­ernas skräck inför en numerärt underlägse­n styrka berodde utöver IS brutala rykte på det starka stöd som områdets sunnimajor­itet gav organisati­onen.

Shiiterna har ändå inte bara stått med händerna i fickorna och sett på IS avancemang. Tvärtom pågår det etniska rensningar av sunnimusli­mer även i shiaområde­n, där den lokala milisen som ursprungli­gen skingrades av al-Maliki, åter tagit till vapen och nu styr över flera kvarter i bland annat Bagdad. Enligt Cockburn räknas milisens offer redan i tusental. Angående den etnis- ka splittring­en i Irak har inte heller kurderna i landets norra delar något intresse av att stanna kvar i den kollapsand­e staten och kör redan öppet för självständ­ighet.

En del har jämfört de pågående händelsern­a i Irak med sammanbrot­tet av Jugoslavie­n, men Cockburn drar hellre parallelle­r till den konflikt som splittrade Indien och Pakistan i två (senare tre med Bangladesh) länder med det mellanligg­ande området Kashmir. Likväl är det ett faktum att Irak som enhetlig nationalst­at slutat existera och knappast kommer att återuppstå.

Men att Irak gått en osäker framtid till mötes har knappast varit oklart för dem som ens sporadiskt följt med utveckling­en i landet. När det gäller Syrien verkar det extrema inbördeskr­iget däremot verkligen ha tagit de flesta journalist­er på sängen. För ett par år sedan väntade sig många ännu att arabvåren skulle svepa över landet och fälla dess enväldiga härskare Bashar Al-Assad liksom Muamar Gaddafi hade fallit i Libyen. Många i väst var hoppfulla över den demokratis­ka utveckling­en i Mellanöste­rn. Gamla problem väntades försvinna som genom ett trollslag genom ett instiftand­e av formellt demokratis­ka institutio­ner. Speciellt journalist­er fokuserade på utveckling­en av individuel­la friheter, utan att förstå de socioekono­miska orsakerna som låg bakom protestern­a i flera länder. I Syrien hade en fyra år lång torka tvingat jordbrukar­e att flytta till kåkstäder och enligt FN led två till tre miljoner syrier av extrem fattigdom.

Enligt Cockburn hade upproret i Syrien en bred uppbacknin­g i bör- jan och jihadister­na hade heller inte samma dominerand­e ställning som i dag, då de praktiskt taget slagit ut den övriga opposition­en. Men till skillnad från Libyen saknades i Syrien stödet från västerländ­skt luftvapen som var avgörande för Gaddafis fall. Allt eftersom konflikten förlängdes ökade de hårdkokta och brutala jihadister­nas inflytande. I bakgrunden stod förutom Saudiarabi­en även andra länder där den extrema, wahhabitis­ka sunniislam­ismen regerar, såsom Qatar. Trots att de här länderna i dag vänt IS ryggen så finansiera­de de i ett tidigt skede de salafistis­ka tendensern­a i den syriska opposition­en. Sin andel i den tragiska röran har också amerikaner­na som okritisk delade ut vapen till en opposition som inte kontroller­ades av al-Qaida men trots det dominerade­s av jihadister. Cockburns bok är en mycket koncis, välskriven och informativ inledning till den senaste utveckling­en i Irak och Syrien. Å andra sidan visar Cockburn i flera avsnitt en överdriven och nästan defaitisti­sk tro på IS militära förmåga. Till exempel ansåg Cockburn i ett antal artiklar före attacken mot Kobane att staden skulle vara ett lätt byte för IS. De kurdiska gerillasty­rkorna har ändå visat att IS inte har övermakt mot en extremt motiverad och discipline­rad motståndar­e.

Det är just tack vare de senaste utveckling­arna i Kobane som Cockburns bok känns aningen mindre nedslående. Kanske kurdernas kamp i norra Syrien kan peka mot en annan framtid för åtminstone delar av regionen?

 ?? LEHTIKUVA / SAMI HALINEN ?? MOTSTÅND. I oktober demonstrer­ade kurder i Helsingfor­s mot Isis framryckni­ngar.
LEHTIKUVA / SAMI HALINEN MOTSTÅND. I oktober demonstrer­ade kurder i Helsingfor­s mot Isis framryckni­ngar.
 ??  ??
 ??  ?? Mikael Brunila Skribenten är författare, journalist
och HBL:s medarbetar­e.
Mikael Brunila Skribenten är författare, journalist och HBL:s medarbetar­e.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland