Poetisk bevakning i Tölö
Ring ett telefonnummer och få en poetisk beskrivning av en plats i Tölö. Så lyder konceptet för ett nytt projekt som pågår i Helsingfors.
”Lyssna på poetisk övervakning av Främre Tölö genom att ringa numret 041 703 1498.” Det är all information jag får. Så jag ringer. Det tutar några gånger, och sedan en röst. Min övervakare befinner sig i en Alepaaffär i Tölö.
Det är inte så mycket folk där. ”Det finns bättre tillfällen att komma hit”, säger han. ”Om man vill träf- fa folk.” Han beskriver människorna han ser, vad de har på sig, vad de tittar på i butiken.
Drygt två minuter får jag vara med inne i Alepa, sedan är det dags att säga hejdå.
Det här är en del av Poetic Surveillance, ett konstprojekt signerat Tonya McMullan, som just nu pågår i Helsingfors. Projektet sker i sam- arbete med kuratorn Helena Björk och Helsingforsgalleriet Such, i praktiken ett vitrinskåp på Norra Hesperiagatan.
Björk bjöd in Tonya McMullan och gav henne fria händer. Det enda kravet var den lokala förankringen – eftersom Björk själv har bott i Tölö ville hon gärna göra något platsspecifikt. Resultatet är nio ”övervakare” som under varsin dag svarar i telefon någonstans i Främre Tölö. Vem som helst får ringa. Samtalen pågår mellan två och fyra minuter och tanken är att övervakarna ska beskriva den miljö de befinner sig i.
Björk blev bekant med McMullans arbete då hon gjorde en liknande performance i Belfast. Björk fick då ett telefonnummer på mejlen.
– Jag ringde och hon beskrev ett torg i Belfast. Det kändes som om jag var där.
De nio utvalda övervakarna har medvetet olika infallsvinklar. De är bland annat författare, skådespelare, bildkonstnärer och arkitekter. Gemensamt har de något slags koppling till Tölö.
Vissa bor där, andra jobbar eller har vistats mycket i området av andra orsaker. Instruktionerna de fått är sparsmakade. En inledningsfras, en avslutande manöver och strikta order om att inte inleda en dialog med den som ringer. Om lyssnaren fortsätter avbryta ombeds de lägga på utan förklaring.
En av de medverkande är författaren Mathias Rosenlund. Den 8 november är det hans tur att bemanna telefonen. Han har en rätt bra idé om vad som förväntas av honom.
– Tanken är att den som ringer in bara ska lyssna, och att jag ska berätta vad jag ser. Snarare än att nämna specifika ting handlar det om att försöka fånga stämningen.
Den poetiska övervakningen sker på både finska, svenska och engelska, beroende på vilken dag man ringer.
Det sker ingen inspelning eller do-
kumentering av samtalen, konsten lever bara i den stunden då någon ringer. Det är vad som kallas one-toone-performance.
Rosenlund ser fram emot sin telefontid.
– Jag tycker att det ska bli roligt att prata med främmande människor, och samtidigt en utmaning. Jag har aldrig gjort något liknande tidigare. Som författare använder jag mig av det skrivna ordet, men det verbala uttrycket är jag inte lika van vid. Nya perspektiv Både Björk och Rosenlund tar fasta på hur projektet kan få oss att tänka på platser, både sådana vi känner väl och sådana vi kanske inte känner alls.
– Jag tror att man ser sin egen mil-
”Tanken är att den som ringer in bara ska lyssna, och att jag ska berätta vad jag ser. Snarare än att nämna specifika ting handlar det om att försöka fånga stämningen.” MATHIAS ROSENLUND författare
jö på ett nytt sätt när man beskriver den för någon annan. Det är ett sätt att själv uppfatta nya saker, menar Rosenlund.
Helena Björk väljer att se på det från lyssnarens perspektiv:
– Det handlar om hur vi förhåller oss till vår omgivning. Särskilt nu när det börjar blir mörkt och kallt så skyndar vi bara från plats till plats, eller kanske mest tittar ner på våra smarttelefoner. Vi är omringade av bilder i vardagen, men jag är också intresserad av de sinnebilder vi skapar när vi lyssnar.