Europas nyaste gräns skapar stora problem
Priserna har mer än fördubblats på Krim efter annekteringen
– Här har vi paprikaodlingarna. Det blev två skördar i år. Fast vart vi ska sälja höstskörden vet vi inte, säger Damir Burtijev och gör en gest över växthuset. Från gavel till gavel står rader med frodiga paprikaplantor.
HBL träffar Burtijev i byn Medvedevka på Krimhalvön. Den ligger några kilometer från Europas nyaste, icke erkända gräns – mellan Krimhalvön, som annekterades av Ryssland i mars, och Ukraina. Trots att det formellt är möjligt att korsa gränsen träffar vi ingen i den nyblivna gränsbyn som har gjort det. Ingen vill ta risken att fastna vid gränsen och bli arresterad, eller att tvingas betala mutor.
Valutan på Krimhalvön är enbart rysk rubel. Priserna har mer än fördubblats efter att den ukrainska hryvnian slopades. Enligt Kremls planer ska den så kallade övergångsperioden vara avslutad den första januari – men många tror att den förlängs på grund av praktiska problem.
Gränsen ligger på andra sidan floddeltat. Vi kör över bron och ser några lastbilar och en skylt med texten ”Chersondistriktet” slängd på marken.
Detta är inte en godkänd gräns. Den skiljer Krimhalvön från det övriga Ukraina, trots att Krim fortfarande tillhör Ukraina enligt lagen.
– I praktiken gör vi det inte längre. Det är Ryssland som gäller nu. Jag var emot detta men vad hjälper det. Vi är tvungna att anpassa oss, det har vi krimtatarer alltid fått göra, säger Damir Burtijev, växthusodlare i den nyblivna gränsbyn Medvedevka på Krimhalvön.
I likhet med de flesta invånare i byn brukade han sälja grönsaker längs riksvägen från Simferopol och vidare till det övriga Ukraina. Efter att gränsen blev ett faktum har försäljningen minskat. Det kör mycket färre bilar. Ingen vill ta risken att försöka korsa gränsen för att sälja grönsaker i Mariupol och Donetsk, som man gjorde förr.
– Folk vill inte köra bil i Ukraina med registerplåtar från Krim. Många ser oss som förrädare. Det går inte att förutse reaktionerna. Jag tar åtminstone inte risken att de beslagtar min bil, säger taxichauffören Aleksej Ratjiba.
Den ukrainska banken Privatbank har i motsats till övriga ukrainska banker inte låtit ryska banker överta Kriminvånares lån. Det innebär att invånare på Krim som har köpt sin bil på kredit hos Privatbank har fått sina bilar beslagtagna då de har kört in i Ukraina. Banken tar helt enkelt bi-
len som ersättning för ett obetalt lån.
Ryssland saknar markförbindelse med Krimhalvön, som annekterades i mars. Det enda sättet att ta sig till Krim direkt från Ryssland är att åka färja över Kertjsundet mellan Azovska sjön och Svarta havet.
Krimhalvön inkorporeras nu målmedvetet i det ryska samhället, med allt vad det innebär av ny lagstiftning, nya pass, nytt skolväsende, nya registreringsskyltar för bilar. Ytterligare en följd är nya handelshinder. Tacksamma för att slippa krig Inne i Simferopol träffar jag den 53-åriga ingenjören Marina, som inte vill uppge sitt efternamn. Hon står med sex månader gamla barnbarnet Danil i famnen och väntar på dottern Darja (28) och barnbarnet Rita (3) som handlar i butiken intill.
– Tack och lov att vi blev en del av Ryssland! Med tanke på allt våld som pågår i Ukraina just nu är jag glad över att det gick som det gick. Jag är etnisk ryska och har aldrig känt mig som ukrainare, även om jag inte har något emot Ukraina, säger Marina.
Precis som alla andra jag träffar på Krim konstaterar hon att priserna har stigit sedan valutan ändrats från hryvnia till rubel.
– De har fördubblats. Allt är dyrare – kött, grönsaker, alla slags va- ror. Hyrorna har stigit eftersom det kommer en massa tjänstemän och experter från Moskva för att införa ny lagstiftning, nya läroplaner i skolorna och så vidare. Det här är ingen lätt period. Men det är ett pris som jag personligen är villig att betala.
– Huvudsaken är att ingen skjuter. Det kunde ha blivit krig, tillägger Darja, som är mammaledig från sitt jobb på ett försäkringsbolag. Statsanställda nöjda Pensionerade posttjänstemannen Valentina Ivanova som jag träffar på en buss säger att hennes pension var motsvarande 60 euro innan Ryssland tog över Krim. Nu är den 170 euro.
– Visserligen har allt blivit dyrare, men jag tycker ändå vi har fått det bättre. Dessutom jobbar jag kvar på posten och även där har lönerna höjts. Alla statliga och kommunala tjänster är mycket bättre betalda nu.
Under mina dagar i Simferopol märker jag snabbt att det är en tydlig skiljelinje mellan äldre och yngre, mellan statsanställda och företagare. Precis som i det övriga Ryssland går Kremls politik ut på att skapa en lojal kärna av statsanställda och pensionärer genom att höja statliga löner och pensioner. De som jobbar inom den privata sektorn är mycket mer kritiska.
– Tidigare livnärde jag mig på att hyra ut sommarstugor till ryska turister. Nu har de slutat komma därför att priserna har rakat i höjden. I Ryssland existerar inga småföretagare, det är stora företag som lever på otkat (korrumperad upphandling med stat och kommun) som dominerar marknaden. Småföretagare kvävs av byråkrati och skatter, säger Oleg, mångsysslare i Simferopol som också han vill vara anonym.
Sergej Gapon (22), som doktorerar i geografi, bytte universitet från Simferopol till Lviv efter annekteringen.
– Jag är djupt besviken på människorna här, speciellt den äldre generationen. Den stal min framtid. De röstade för Ryssland därför att de ville ha högre pensioner och Sovjetunionen tillbaka, trots att Sovjetunionen inte längre existerar. För mig handlar det inte om huruvida det var bättre eller sämre under Ukraina. Det handlar om att Ukraina är mitt land och jag aldrig hade bett om att få byta fosterland, säger Sergej Gapon.