Det skulle vara en klar seger för HIFK i lördagens toppmöte. Men en storartad upphämtning av Dicken förstörde rödtröjornas eftermiddag.
Seriefinalmötet mellan HIFK och Dicken såg ut att sluta i klar hemmaseger. Men sedan visade Dicken upp otroliga kämpatag och tog hem en i praktiken redan förlorad match.
– HBL skrev för några veckor sedan att HIFK kommer att vinna mästerskapet. När jag läste det tänkte jag för mig själv att människor nog inte förstår hur mycket vi gått framåt, säger Dickentränaren Jani Vaskola strax efter att hans adepter stått för en upphämtning som heter duga.
Trots att Dicken gjorde matchens första mål var HIFK det klart bättre laget i första halvleken. Efter drygt åtta minuter visade ljustavlan 7–2 och vid halvlek stod det 15–8 till de rödklädda.
Allt lyckades för HIFK, ingenting för Dicken. Seriefinalen såg ut att vara ett avklarat kapitel och sluta i överlägsen hemmaseger. Men vad hände sen?
Jo, Dicken fick upp ångan i andra halvleken och kämpade sig mål för mål närmare för att i matchens näst sista anfall göra segermålet som betydde seger med 24–23.
– HIFK spelade med otrolig intensitet i början, så som man borde orka spela i 60 minuter. Men efter 20 minuter började de tröttna och vi visste att vi kommer att gå förbi. Men nog gav vi lite onödigt mycket försprång, säger Vaskola. Bittert för HIFK Åttamålsskytten och primus motorn i HIFK, Linda Cainberg, hade en klar syn på hur matchen vände så totalt.
– I första halvlek spelade vi jättebra, de flesta skotten gick in. Men i andra kastade vi från alltför dåliga lägen och skotten gick förbi. Vi borde inte ha skjutit utan spelat bollen vidare.
– Det känns nog bittert när man leder så här mycket, säger en besviken Cainberg.
En av Dickens främsta segerarkitekter, som på egen hand såg till att HIFK:s målproduktion kom av sig, var målvakten Sofia Lindholm, som i andra halvleken agerade levande mur.
– I första halvlek spelade jag dåligt, sedan sade tränaren åt mig att jag måste börja rädda skotten, säger Lindholm leende.
– Mot IFK vill jag alltid vinna, det är min gamla förening. Det är jättejämnt mellan oss. Det räcker med att det ena laget har en sämre dag så vinner det andra laget, säger Lindholm. 10–2 sista 17 minuterna 17 minuter innan slutet ledde HIFK med 21–14 och det fanns nog inte många i Helsingfors Idrottshus som trodde att matchen skulle vända. Men ve den som ger sig.
Vid det här skedet började det synas klara tecken på trötthet i HIFKlägret. Kasten var inte lika vassa – inte ens Cainbergs kast gick längre in – och ofta satsade man på alltför lätta långkast som Lindholm parerade utan bekymmer. Mål för mål ar-
betade sig Dicken närmare och efter 54 minuter stod det plötsligt oavgjort 21–21.
Dicken vann matchens 17 sista minuter med 10–2. Segermålet kom bara 14 sekunder före slutet när Anna Lindahls skott slank in i nätmaskorna.
– Det var dessutom i numerärt underläge. Vi tog ledningen första gången fyra minuter innan slutet, och totalt ledde vi matchen mindre än en minut, säger Vaskola.
Ja, tänk på det. Av 60 minuter ledde HIFK matchen i ungefär 58 minuter, en dryg minut stod det jämnt medan Dicken ledde i ungefär en halv minut. Men det var den viktigaste halvminuten.