Harald Jäger öppnade dörren till väst när muren föll
Det var den 9 november 1989. Överstelöjtnant Harald Jäger vid den östtyska gränsbevakningen höll matpaus vid sjutiden på kvällen.
Han stirrade på tv-apparaten där politbyromedlemmen Günter Schabowski höll ett osammanhängande tal om hur östtyskarna ska få resa fritt till väst – och med omedelbar verkan.
– Jag satte nästan smörgåsen i vrångstrupen. Jag minns att jag undrade vad det här är för struntprat. Ingen hade ju meddelat oss vid gränsen, säger Harald Jäger.
En växande folkmassa började snabbt samla sig utanför gränsövergången på Bornholmer Strasse. Deras krav på att gränsen öppnas blev allt högljuddare. Jäger ringde sin chef och krävde instruktioner.
– Vi måste göra något, skrek han i luren – till ingen nytta.
Händelseförloppet hade tagit alla på sängen. När Jäger nu tänker tillbaka är han glad över att han råkade se talet som utlöste det hela.
– I annat fall hade jag sannolikt verkat ännu mer handlingsförlamad. ”Min värld rasade samman” Fyra timmar efter Schabowskis uttalande konstaterade Jäger att han nu måste agera på eget initiativ. En halv timme före midnatt gav han order om att lyfta gränsbommen. Han fick lov att upprepa den historiska ordern.
– Det var inte så att mina män vägrade, de bara tvekade. De visste att det som höll på att ske inte borde få ske, och att det var oåterkalleligt.
Jäger, en officer med en fast tro på kommunismen och på det socialistiska fosterlandet, brast i tårar då de jublande massorna flödade över gränsen.
– Min värld rasade samman och jag upplevde att mitt parti och mina befälhavare övergivit mig, säger Jäger, nu 71 år gammal, där han sitter i sitt hem i norra Berlin.
Sorgen lindrades ändå av den enorma lättnaden över att omvälvningen skedde utan blodspillan. Gränsbevakarna hade varit rädda för att människorna skulle försöka roffa åt sig deras vapen.
När Jägers arbetspass var över tidigt den 10 november ringde han sin syster.
– Det var jag som öppnade gränsen i natt, sade han.
– Bra gjort, svarade systern. Läs mer om Berlinmurens fall i ledaren på sidan 18 och i artikeln på sidan 24.
”Min värld rasade samman och jag upplevde att mitt parti och mina befälhavare övergivit mig.”
HARALD JÄGER