Tänk praktiskt!

Debatten om höjd pensionsålder till 65 år och enligt senaste bud till 68 år börjar låta allt mera verklighetsfrämmande.

Vi är säkert många som valt att gå i pension så snart lagstadgade arbetsår eller ålder tillåtit. Orsaken är inte nödvändigtvis att krafterna börjat tryta, att man blivit utled på sitt jobb eller att man känt sig oönskad av yngre kolleger. Den verkliga orsaken kan ofta finnas på närmare håll: barnbarns och åldrande föräldrars behov av hjälp. Blir man pensionär först närmare 70-års- åldern undrar man vem som ska ställa upp för de yngsta och äldsta i familjerna.

Pigga pensionärer är en tillgång i många sammanhang där det behövs hjälp och stöd på frivillig väg. Ska allt bara räknas i pengar? Och minskar arbetslösheten faktiskt med ett sådant arrangemang?

En lika bedrövlig diskussion förs om moderskapsledighet och mammors och pappors möjligheter att sköta en nyfödd familjemedlem. I jämställdhetens namn vill man bestämma hur länge och vem som ska sköta babyn. Mammorna ska till varje pris ut och arbeta så snabbt som möjligt, särskilt om de är högt utbildade. Men nu är det så att det finns fungerande familjer av många slag. Det är inte samhällets sak att styra människors privatliv utan att erbjuda olika alternativ. Familjerna ska få välja det alternativ som passar just dem bäst.

Tänk praktiskt, ni som stiftar nya lagar och bestämmelser!