Burleskt och barbariskt
KLASSISKT Radions symfoniorkester Dir. Santtu-Matias Rouvali. Anu Komsi, sopran. R. Strauss, Glière, Tiensuu. Musikhuset 7.11.
Vokalmusik i olika former, både med och utan solist, stod på programmet när Radions symfoniorkester uppträdde på Musikhuset i fredags.
Av Richard Strauss framfördes två nummer ur hans operor, såväl De sju slöjornas dans ur Salome som orkestersviten med axplock ur Rosenka- valjeren. Om Strauss i Salome rör sig på exotiska domäner med barbariskt robusta teman och förförande flöjtsolon, är uttrycket snarare burleskt eller till och med groteskt i Rosenkavaljeren (1911) med dess dekadenta valser i fin-de-siècle-anda.
Vid sidan om Strauss bedårande musik hördes två stycken med koloratursopransolist, dels ukrainaren Reinhold Glières konsert för koloratursopran och orkester, dels JukkaTiensuusVoice verser, som skrivits på beställning av Yle men som redan har framförts i både Frank- furt, Borgå och London innan Helsingfors stod i tur.
Voice verser är raffinerat skriven musik på typiskt Tiensuuvis. Tiensuu använder sig här av bekanta element, bland annat mikrointervaller och spatiala ekoeffekter med instrumentgrupper utspridda runtom i salen, grupper som sångsolisten Anu Komsi får ta kontakt med och etablera ett förhållande till.
Om stycket inledningsvis är lidelsefullt med klassiska klagande lamentoso-motiv och emotionellt en aning återhållsamt, tilltar intensiteten och farten längs styckets gång. Mot slutet är det här jox à la Tiensuu när det är som bäst och till och med orkestern involveras i att dra sina suckar och kommentera solistens insatser.
Ukrainaren Reinhold Glière är i dag så gott som okänd som kompositör, mest känd är han kanske som Mjaskovskijs och Prokofjevs lärare. Glière skrev också fyra konserter, för valthorn, cello, harpa och koloratursopran, av vilka den sistnämnda är oftast framförd. Dessvärre är Glières vokalismusik som formlöst sentimentalt snömos – själv har jag svårt att sörja att inte denna musik framförs oftare.
Sångsolisten Anu Komsi gjorde ett varierande intryck. De allra högsta tonerna i Glière hördes nog, men oproportionerligt svagt. I Tiensuu gjorde hon flera vokala kullerbyttor med humoristisk touch.
RSO var i god form. Santtu-Matias Rouvali dirigerade sedvanligt dansant och speciellt blecket visade sig på styva linan i Rosenkavaljerensviten. Om tempot i De sju slöjornas dans var något makligt, vägdes det mer än väl upp av ett grepp där varje fras formades smidigt, andandes, levande och elegant.