Längs nobla strängar

ETNO Etnosoi! Catrin Finch & Seckou Keita Savoy 7.11.

Walesiska klassiska harpisten Catrin Finch och senegalesiska koravirtuosen Seckou Keita trollband publiken med virtuositet. Eftersom repertoaren med undantag av två sånglåtar bestod av instrumentalmusik, uteblev allehanda uppmaningar till allsång och övrig hålligånghysteri. Skönt, för i stället fylldes nu salen av en påtagligt andaktsfull stämning. Båda musikerna har en lång erfarenhet av samarbete inom olika musikstilar. Finch har dessutom varit anställd enkom som musiker hos prinsen av Wales. En guldkantad merit, alltså. Keita, som är av kunglig mandinka-härkomst, tillhör toppnamnen inom den traditionella och moderna koramusiken. Han är dessutom känd för sitt samarbete med kantelemusikern Minna Raskinen. Finchs och Keitas i fjol utkomna album Clychau Dibon är en succé som har hyllats som en värdefull insats inom samarbete kulturer emellan.

På skivan sammanstrålar keltiskt och västafrikanskt utgående från folkloristiska traditioner. Utgående från det bildar Finchs harpa och Keitas kora en samklang som understryker kulturernas berättartraditioner med sina fantasieggande fabler och verkliga historieskildringar. Det handlar i allra högsta grad om utomordentligt målerisk musik. Duons livesamarbete är något av ett symbiotiskt spektakel. I den livskraftiga organiska musiken förekommer en exakthet som kan jämföras med en mekanisk konstruktions felfria funktioner.

Det är rent av underhållande att följa med musikernas signaler och gestikulerande. Trots att låtarna spelas i huvudsak i stil med skivversionerna, låter sig Finch och Keita också ledas av stundens infall och skiner flera gånger upp efter överraskande lyckade ”passningar”. Duon jobbar gemomgående med jämnstarka insatser, men med anledning av konsertharpans storlek, är det Finch som är mest i fokus. I sitt samarbete med Keita tar sig Finch friheten att utnyttja harpan radikalare än inom klassisk musik, och ur instrumentet strömmar nu därför också grus, smatter och inte bara änglalik harmoni. Som bonus på allt det goda bjöds publiken på intressanta och humoristiska anekdoter om låtarna och presentationer av instrumenten. Mixningen var också av det bästa som hörts på Savoy.