Upptäck Valaisdalens starka dragningskraft
I Schweiz finns skidåkning för alla smaker, för familjer såväl som för extremåkare. Många förknippar landet med de berömda lyxskidorterna Sankt Moritz, Gstaad, Zermatt och Verbier, men väljer man de lite lugnare mysiga byarna i Valaisdalen får man mer ski
Visst är pist nummer sju i Zermatt något alldeles speciellt och anses med all rätt vara en av världens bästa pister, men de flesta skidåkare varken söker eller är betjänta av dessa spektakulära nedfarter med Matterhorn som fond. För familjer med varierande nivå på skidkunskapen passar de små byarna, Veysonnaz vid foten av berget Thyon, Nax och Nendaz mycket bättre. De ligger alla nära varandra och erbjuder en skidåkning som har allt även för dem som älskar puder och pucklar. Som schweiziska ur Tåget som ska ta oss från Genève till Sion via Montreux avgår exakt klockan 16.23. Det gör alla tåg i Schweiz. Avgår exakt alltså. Noggrannhet och punktlighet är en hederskodex för schweizaren och tap- pad heder är inget de gillar, är det något man kan lita på och njuta av så är det en tågresa enligt tidtabell oavsett väder och vind. Att ta tåget till skidorten är med andra ord det ultimata sättet att starta en skidsemester. Från Genève är det dessut- om väldigt snabbt och enkelt. Och trivsamt.
Tågresandet i Schweiz är en upplevelse, som att förflytta sig till barndomens fantasieggande modelljärnvägar som fick Märklintågen att rusa genom tunnlar av papier-maché, växla spår, fälla bommar och stanna vid en liten alpstation med snöpudrade snötoppar i fonden. Verklighetens Schweiz överträffar fantasin.
Så fort vi lämnat Genève på vägen österut mot Lausanne dyker de upp som pärlor på ett radband, den ena byn efter den andra, med sina karaktäristiska höga kyrktorn. På sluttningarna betar kor med bjällror runt halsen, som hämtade ur ett
avsnitt ur Sound of Music. Alphus i tjärat timmer klänger sig fast utmed de branta bergssidorna. Från vajande palmer … Vi tar oss sakta ner mot Montreux och Lac Léman, Genèvesjön. Vattenytan ligger spegelblank och mattgrå som borstat stål. Dimmolnen sveper sina slöjor i tunna flor runt bergstopparna.
Det är en märklig upplevelse att närma sig Montreux på vintern. Mobilen är laddad med Eddie Mercurys Smoke on the water, skriven här i Montreux där bandet Queen hade sin studio.
Staden känns som om den lika gär- na kunde ligga på franska Rivieran, men livet är lugnare här och inramningen är en sjö i stället för Medelhavet. Palmerna står i långa rader längs kornischen ut mot sjön, vilket får tvivlet att gro att vi är på väg till en skidort. … till snöklädda berg När vi en timme senare närmar oss Sion vid foten av bergskedjan Berner Alpen är det glädjande nog vinter på nytt och massor med snö. Vi är framme vid första anhalten av vårt skidäventyr som börjar i byn Veysonnaz med berget Thyon i ryggen, fortsätter i Nax ett par mil därifrån och avslutas i Nendaz.
Första natten bor vi i ett litet familjeägt alphotell, La Cambuse, en bit upp på berget för att ha nära upp till liftarna nästa dag. Att vakna på morgonen och titta ut genom fönstret när solen träffar de snötäckta hustaken längre ner i dalen är en storartad naturupplevelse. Efter nattens ymniga snöfall står trädtopparna insvepta i vit sockervadd. Det är med stor förväntan vi tar oss upp till liftstationen. I den nedre delen av backen har barnens skidskola redan börjat ledd av svenska skidtjejen Felicia Kasselbäck.
– Jag älskar Valaisdalen, speciellt den här delen runt Thyon. Här har alla en lite mer avspänd inställning till skidåkning än i Verbier på andra sidan berget. Här känns det mer genuint, säger Felicia och skickar iväg barnen i plogsvängar nedför backen.
Efter några dagar i skidskola möter vi dem i de stora backarna. Som små kamikazepiloter i miniformat kastar de sig dödsföraktande ner för branterna.
– Ja, de lär sig extremt snabbt, säger Felicia. Det är så tacksamt att undervisa dem. De här backarna borde vara ett område som passar svenska barnfamiljer.
I actionsportvärlden har begreppet ”soul” blivit ordet på allas läppar. Vem har hittat den rätta känslan, hur gick det till och var fann man den. Till sporterna med mest ”soul” räknas nog surfing i jakten på den perfekta vågen, klättring i sökandet efter de rätta hangen och så skidåkning i det rastlösa letandet efter jungfruliga orörda puderpister. Faktum är att även detta tillstånd kan uppnås här i Valaisdalen.
Du kan hitta stämningen i de långa mjuka utförslöporna i gnistrande och ren nysnö omringad av en tystnad som förstärker pulsslagen. Eller om du är tidigt ute, i den preparerade manchestermönstrade pisten. Men för skidguiden Andreas Lundblad är det djup och lös snö under fötterna som gäller.
– Det bästa av allt, för en puderentusiast som jag, är att hitta områden med oförstörd snö där inga andra spår än mitt eget existerar. Det jag söker är några korta ögonblick av fulländning som ger en kick jag lever länge på. Eller rättare sagt till nästa dag för då är suget tillbaka igen.
Andreas berättar om några områden på sluttningarna ner mot Leteygeon, som är ett lättillgängligt offpiststråk nära Lac Dixence, som kan nås från liftsystemet. Bussen tillbaka till anläggningen är gratis. Andreas nämner två andra mindre skidorter för den som gillar puder, Arolla och Evolène, som också ingår i liftkortet.
– Glacière de Vouasson är ett annat område som man når efter 2–3 tim- mars promenad från Evolène efter att ha ”fuskat” sig upp till toppen i deras liftsystem. Det är en riktig guldklimp, säger Andreas Lundblad. Unik byggteknik Nästa dag förflyttar vi oss via den vackra byn Saint Martin till orten Nax, som går under epitetet ”The balcony of the sky” där vi tar in på det som förmodligen är världens första och enda boutiquehotell med en helt igenom ekologisk konstruktion där isoleringsmaterialet i de metertjocka väggarna består av pressade höbalar. Paret Louise och Liza fick inspirationen av den byggteknik som bönderna i USA använde runt sekelskiftet och beslöt att prova metoden när de skulle bygga sitt hotell i Nax.
– De som kommer hit drivs av en ekologisk livsstil. Ett energisnålare hotell går inte att uppbringa, säger Louise och berättar att de ständigt får ta emot forskare, byggingenjörer och miljömedvetna gäster från hela världen som vill studera den unika byggtekniken. Snöskovandring i månljus På kvällen blir det snöskovandring i månljus och djupsnö längs en snitslad led uppför fjället med små matstopp runt stockeldsbrasor där det serveras schweiziska delikatesser. Dagen därpå tar vi bilen till Nendaz med stopp på vägen i byn Hérémence, en gammal typisk alpby med välbevarade chaleter i klassisk schweizisk stil. Mitt i byn står en annorlun- da byggnad, betongkyrkan Saint-Nicolas, ritad av Walter Förderer och invigd 1971. Det sägs att det blev så mycket betong över när världens största dammbygge skulle genomföras i slutet av 1960-talet att det räckte för att bygga kyrkan. Närmare sanningen är nog att arkitekten ville hitta en pendang till den mäktiga dammen som ligger nära byn.
Vi tar oss upp i Nendaz höghöjdssystem med större möjligheter för de som söker en mer avancerad skidåkning. Några av topparna är på 3 000 meter. Härifrån åker vi över till Verbier i strålande solsken, men nöjer oss med att blicka ner på byn djupt nere i dalen innan vi återvänder till Nendaz-sidan för att ta den gula (snäppet över svart) opreparerade pisten som bjuder på perfekt puckelåkning. Om någon inbillade sig att det inte längre går att hitta perfekta pucklar att studsa fram på i bästa åttiotalsstil så har hen inte varit i det här skidområdet. Vi gör vårt bästa och attackerar entusiastiskt pisten i de knixande hasorna på vår skidguide Vincent. Bergens dragningskraft – Valais är lite av jungfrulig mark bland de schweiziska skidorterna. Alla har hört talas om det, men få har besökt dalgången som ligger i kantonen som sist införlivades i Schweiz. Här finns mycket stolthet och lokalpatriotisk förankring. Det sägs att de som lämnar Valais för att jobba någon annanstans alltid förr eller senare återvänder. Jag är en av dem, säger Emelie Lambiel som arbetar på turistbyrån i Nendaz. Det är bergen som får mig att återvända.
Vi pratar om det när vi åter sitter på tåget mot Genève för hemresa. Bergen, byarna, den avspända stämningen och suveräna skidåkningen har en stark dragningskraft. Även på den som bara besökt dessa trakter vid några få tillfällen. Man vill tillbaka hit helt enkelt.