Mästaren Mizoguchi
Bio Klassiker: Sagor om en blek mystisk måne efter regnet. Yle Teema 18.00. Kenji Mizoguchi fick sitt stora genombrott i väst med Sagor om en blek mystisk måne efter regnet (Ugetsu monogatari, Japan 1953). En film som i lysande bildsekvenser skildrar ett skeende som är både påtagligt konkret och sällsamt spöklikt.
Handlingen utspelar sig i ett av inbördeskrig splittrat Japan på 1500-talet. I en by bor den fattige krukmakaren Genjuro ( Masayuki Mori) och hans svåger, bonden Tobei ( Sakae Ozawa) med sina familjer. Genjuro drömmer om rikedom och Tobei om samurajära. Då Genjuro lyckas sälja sina produkter och återvänder från staden med klingande guldmynt växer aptiten och snikenheten. Och i staden blir krukmakaren besatt av en förförisk skön gengångerska, prinsessan Wakasa ( Machiko Kyo) medan Tobei på falsk väg lyckas etablera sig som samuraj. Men bägge har låtit sig fångas i illusionernas fälla. Hemma väntar tragedin och uppvaknandet.
Men även i denna tragiska värld finns skönheten då Mizoguchi kombinerar en hård verklighet med ljuva spöksyner. I filmen kan man skönja ett buddistiskt färgat budskap med begär som oundvikligt leder till lidande. Men där finns även en existentiell konflikt mellan skönhet och verklighet, mellan konsten och livet.
Den diskreta kameran observerar de mänskliga ofullkomligheterna och den ödesbundna tragiken. Ibland briljerar Mi- zoguchi med vidunderligt vackra panoreringar och skapar ett poem som är inhöljt i mist och dimma. Men också kriget och våldet är ständigt närvarande. Tankarna kan gå till orientaliska laveringar, Katsushika Hokusais (1760–1849) träsnitt eller rentav till den flamländska mästaren Brueghel.
Den italienska filmforskaren Fernaldo Di Giammatteo har påpekat att Mizoguchi inte låter sig fångas i någon ideologisk fälla. ”Människan lever i en tragisk värld vars lagar ingen förmår överträda. Men för Mizoguchi finns skönheten trots allt, där denna tragiska och vilda värld återspeglas även i det understa samhällsskiktet, i de mest hopplösa existenser”.