Varför så dyster, Quirke?
Quirke. TV1 21.55. Vi ser skådespelaren Gabriel Byrne i huvudrollen i BBC:s tredelade miniserie Quirke från 2013 där han är tillbaka på sin mammas gata eftersom handlingen utspelar sig både under det decennium och i det land han föddes, nämligen femtiotalets Irland. Byrne om någon har den rätta apparansen att spela en dyster, alkoholiserad patolog som bär skälen till sin sorg som en hemlighet inom sig. Serien, som bygger på irländaren John Banvilles alias Benjamin Blacks kriminalromaner, vecklar så småningom ut orsakerna till tungsinnet.
Serien inleds i ett regnigt och mörkt Dublin hösten 1956 och tar oss även till Boston. Quirke börjar intressera sig mer för omständigheterna kring ett dödsfall än alkoholen han på sistone dränker sitt medvetande med. Han verkar drivas av en vilja att stå upp för de döda som inte kan föra sin egen talan, och på eget bevåg börjar han rota i vad som hänt, vilket inte blir populärt. Under processen lyckas han komma på kant med de flesta, även med sin brorsdotter och amerikanska svägerska som står honom närmast. Intrigen är verklighetsinspirerad och har en uppenbar samhällskritisk udd. Quirke är adopterad från ett katolskt barnhem och något av familjens svarta får. Han är därtill änkling och barnlös och inte direkt någon ”people person”.
Det kan låta som lovande in- gredienser för ett kriminaldrama, och Gabriel Byrne gör bra ifrån sig som vanligt. Men som helhet är det här inget som höjer sig över dussinnivån, snarare är det lite småsegt och högst umbärligt.
De brittiska tittarna reagerade på att serien var så mörk och att skådespelarna mumlade så att det var svårt att höra vad de sade. Tur att den är textad i kväll.