Kankkonen måste prioritera bland kyrkobyggnaderna
När Stig Kankkonen i fjol blev tillfrågad om han vill föra ordet i gemensamma kyrkofullmäktige i Esbo under de kommande två åren kunde han inte annat än tacka ja. – Jag tycker att jag kan kyrkan och det är bra om mina kunskaper kan komma samfälligheten ti
I takt med att folk lämnar kyrkanyrkan måste församlingarna se över sina fastigheter - behövs de alla? Stig Kankkonen,onen, nyvald ordförande för kyrkofullmäktigektige i Esbo, tänker beställa ett register överver samfällig-samfällighetens fastigheter för att få enn helhetsbild över i vilket skick de är och vilketilket behovet av dem är.
Det har hunnit gå drygt 30 år sedan en medlem ur Esbo svenska församling senast har svingat ordförandeklubban i gemensamma kyrkofullmäktige i Esbo. Det var Björn Immonen som var ordförande under åren 1977–84. Så när Stig Kankkonen, Kyrkpressens tidigare chefredaktör, blev tillfrågad om han tar sig an förtroendeuppdraget var svaret självklart.
– Visst är det roligt att få ett sådant förtroende från de finska kollegerna. Men jag upplever det också som min skyldighet att ta emot uppdraget. Jag har bevakat kyrkliga frågor under hela mitt yrkesverksamma liv som journalist och jag har samlat på mig erfarenheter vid såväl kyrkomötet som i församlingsrådet och i kyrkofullmäktige. Jag kan kyrkan, säger Kankkonen.
Gemensamma kyrkofullmäktige är det högsta beslutande organet inom Esbo kyrkliga samfällighet. Där sitter representanter för stadens sex evangelisk-lutherska församlingar, fem finska och en svensk.
– Det är en stor ära att Esbo svenska som den minsta av Esbos församlingar får fungera som ordförande, tycker Kankkonen.
Kyrkofullmäktiges arbete är välbekant för Kankkonen. Han sitter med där nu för fjärde perioden. Organet sammanträder i Fullmäktigegården i Esbo, också det ett av Kankkonens stamställen, då han är invald i stadens fullmäktige som en av SFP:s sex representanter.
– Vi samlades tidigare på församlingsgården, men det var primitivt. I fullmäktigesalen finns all teknik som behövs för omröstningar. Men jag får inte sitta på min ”egen” plats, utan har suttit på Maria Guzenina-Richardsons plats när kyrkofullmäktige sammanträder.
Nu flyttar Kankkonen upp till ordförandepodiet. Någon direkt makt får han inte i och med uppdraget.
– Min primära uppgift blir att sköta om att mötena löper smidigt.
Ordförande har ändå närvarooch yttranderätt i alla underliggande organ, som församlingsråd och direktioner. Det ger honom insyn i vilka beslut som ska fattas och en möjlighet att påverka i beredningen och framföra sina åsikter i det skedet.
Tre stora projekt Den kyrkliga samfälligheten har tre stora projekt på gång. Det är bygget av Södriks kapell samt renoveringarna av krematoriekapellet och Es- bovikens kyrka. Det är på fastighetssidan som de stora diskussionerna kommer att föras.
– Vi måste se över om vi har för många fastigheter. De måste ju alla underhållas och renoveras och det kostar. Vi måste prioritera och anpassa mängden fastigheter enligt verksamheten.
Församlingarna i Esbo tampas med samma problem som kyrkan överlag, allt flera medlemmar lämnar kyrkan. Det här betyder mindre pengar för att hålla fastigheterna i skick.
– Jag ser en ny trend i statistiken. Tidigare lämnade folk kyrkan främst för att protestera mot kyrkans linje, men nu lämnar många kyrkan av ekonomiska orsaker. Och om den nya vårdreformen leder till höjd kommunalskatt kommer ännu flera att lämna kyrkan. Om kommunen tar en procent mera i skatt är risken stor att folk flyttar den procenten från kyrkoskatten, för att inte få lägre inkomst, resonerar Kankkonen.
Satsa på relationer
Stig Kankkonen deltar inte aktivt i det dagliga arbetet i Esbo svenska församling, men håller sig nog uppdaterad om vad som är på gång där. Han tycker att församlingen har gjort sitt bästa för att klara upp de sexuella trakasserier som åtminstone åtta unga flickor utsattes för under åren 1970–1990.
– Församlingarna har varit väldigt dåliga på att hantera interna kriser. Det finns en inbyggd risk i att sätta allt ansvar på kyrkoherden, både för det andliga och för det praktiska arbetet.
Det är speciellt i personalförvaltningen som det brustit när en av församlingens ungdomsledare under många år ostört kunde trakassera flickor i åldern 16–18 år.
– Församlingen har infört ledarskapsutbildning för såväl kyrkoherdar som andra anställda. Det är allt viktigare att komma överens med andra människor och kyrkan satsar på att vårda de mänskliga relationerna, säger Stig Kankkonen.